Ichthys Fly fishing: Vätterns Harr

Vättern

Under de senaste veckorna har Vättern blivit allt mer inbjudande. Danican och andra sländor har vaknat till liv. Det som är så trevligt är att från den korta intensiva Åsan- och Sjösandsländekläckningen i maj/juni, så kommer det en andra chans i Vättern. Ett förlängt Danicafiske med andra ord. Det gäller bara att vara ute vid rätt tillfälle. Förra året såg jag en stor Öring gå och beta Danicor i dunstadiet. Tyvärr prickade jag inte dess färdväg. Nu är det åter Danicatider på Vättern. Två turer blev det, då vindarna var bra. Helst ingen vind, 15-20+ och molnigt, känns optimalt.

Första turen blev en morgontur. Skulle ha gett mig ut vid kl 6. Men försov mig så att jag var i flytringen efter kl 7. På håll såg jag fisk som vakade frekvent på en ganska liten yta. Det var inget annat än att paddla på ut mot det heta området. Ju närmre jag kom ju mer temporärt var vakaktiviteten. Jag hann dock fram för att kunna kasta mot vaken. "Graylinghammer of Justice" blev mitt självklara val, och det högg direkt. Men Harren fick inte i sig flugan. Besynnerligt att iaktta detta fenomen. Var fisken så pass liten, eller högg de lite halvhjärtat mån tro? Då dessa hugg återkom så kröp frustrationen sig på. I denna stund, gjorde jag ett nytt kast. Flugan låg alldeles stilla, och jag böjde mig sakta framåt och försökte att absolut inte släppa flugan med blicken. Men så for ögonen till höger där en rätt fin Harr flög 1,5m rakt upp i luften för att fånga en nattslända, då högg det minsann våldsamt på min fluga. Att det alltid ska hugga när man är som mest okoncentrerad. Det är som om fisken behagar retas med en. Det blev således bom. Jag hade ett till brutalt hugg som jag missade och några till futtiga hugg. En kul, frustrerande och vacker morgon på Vättern. Jag gav upp fiskandet efter en två timmar då en vinden vände till nordanvind. Dock en svag sådan. Men det räckte för att vakandet helt skulle dö ut.
I bilen hem kom jag på att jag kunde åka och kolla in bäckens öringar. Jag var ju allt för sugen på att kroka fisk. 20 min senare hade jag krokat 4 öringar på "Graylinghammern". Vid en av poolerna gav en Öring oväntat hårt motstånd. Så pass så jag trodde att det rörde sig om en 40+cm. Fisken rusade och jag upptäckte att jag hade mitt böjda spö i grenverket på ett lövträd. Det kunde ha gått åt skogen, men jag hade flyt och kunde landa fisken i håven. 25cm öring, och för sträckan får det ses som en
stor fisk.

"Vätterns guld". Jag trodde det syftade på Öringen hehe

Danica, O du vackra skapelse! Tänk om du behagade kläcka lika ofta, mycket och länge som stickmyggorna

I bäcken hugger även de mindre fiskarna mer resolut om även de stora torrflugorna

Kul, men kanske dum idé

Andra turen kom dagen efter på kvällen. Samma plats, och visst var fisken därute och vakade på exakt samma yta. Märkligt nog mattades vaken av när jag började närma mig. Men en och annan fisk åt av Danicorna och Nattsländorna. Flugvalet blev en liten elk hair caddis, då jag upplevde att en del fisk dagen innan kanske hade svårt med den större uppåtstående hjorthårsvingen på "Graylinghammern". Harren högg exakt på samma sätt som dagen innan. aningen halvdant var känslan jag fick. Kanske samma beteende som Johan och jag har iaktagit vid bäckfisket, och Älvfisket. Man får känslan av att fisken är mätt efter ett tag, och att de då norpar sländorna lite halvhjärtat och försiktigt.
Jag hasade in min elk hair caddis för ett nytt kast, då det stramade till. En harr modellen större bjöd på en kort kamp innan den slet sig loss. De få vaken som härefter ägde rum var inpå land, och här var det verkligen småharr på 15-20cm. Det blev ingen harr som fick syna håven idag heller. En vacker kväll, med en del Danica i spinnerstadiet och en 30cm Harr som hoppade och flög en 3 m framåt. Vilket skådespel. Det är bara att tacka och ta emot.

Danica i spinnerstadiet

Öland

Förra årets semesterresa med min familj till mormors stuga på Öland blev i stort sett fiskefri. Min svåger och jag svingade lite flugspö vid närmsta strand. För tre år sedan blev det två bottenmeteförsök med ett fåtal hugg som resultat. I år hade jag tänkt att lite mer seriöst flugfiska efter Östersjöns fiskarter. Vi(familjen) tog en gemensam utflykt till östra sidan, och hamnade bland annat vid Gårdby hamn. Vindarna var ordentliga så flugspöet fick ligga kvar i kofferten. Under den gemytliga fikan i skydd av vinden slog det mig att jag varit vid Gårdby hamn förut. För flera år sedan tog jag ett fiskepass här efter tips av en kompis. Jag hade nämligen en stund över inför en stundande svensexa. Jag kände igen den bitvis igenslammade hamnen, den täta vassen och åmynningen. Då blev det ingen fisk.

Genom den vassen och igenom mynningen, vadade jag mig neråt för att komma till tals med Öringen i havet. Säkert en 7 år sedan.

Let's fika!!

Dagen efter tog svågern Svante och jag en tur till hamnen i närheten av Gårdby hamn. Nämligen Bläsinge hamn. Gynnsamma förhållanden och därmed lättare att svinga flugspöna. Vi hade försökt ta oss till udden vid Bröttorpsören, men vägen var avstängd för oss utsocknes.

Vi nötte på med flyt- och sjunklina men inga hugg. Vi träffade på lite andra fiskare som också gått lottlösa. En fiskare hade vadat runt i en av vikarna. Så vi passade på att växla några ord med honom. Han var förvånad att ingen fisk hade visat sig i ytan. Vid dessa förhållanden brukar det vara garanti för att se stim av Id patrullera vid ytan. Dessa kunde då luras på torrfluga. När jag hörde detta började adrenalinet att pumpa. Torrfluga wohoo!! Även Öringen kunde vid rätta förhållanden göra ett födosök nära land. Spännande information att ta del av. Tyvärr fick vi inte någon fisk att hugga, och inte såg vi några tecken på att det fanns någon fisk där. Det är bra mycket mer tillfredsställande att flugfiska och inte få någonting, med vetskapen om att det ändå finns fisk där. Vid sådana tillfällen kan man ju som sportfiskare bara konstatera att det är man själv som gjort något fel. Det är värre när man går ifrån en fisketur och inte vet om det varit någon fisk alls i området där man fiskat. Det sista scenariot är ett återkommande tema när jag fiskar i havet. Jag gjorde morgonen efter ett sista försök att ge mig i lag med Östersjön. Men vinden var brysk och jag mäktade bara med 1,5h fiske... utan resultat. Reflektion av havsfiske... hav i kombination med mig resulterar hittills alltid i bomturer (H+C =0)