November...
Varmt väder i november har gjort det möjligt att fiska efter Harr i Vättern. Varmt är väl kanske att ta i, men varmt för årstiden i alla fall. 18 novemberdagar blötte jag torrflugor. Många gånger med goda förutsättningar. Även en del med lite sämre. Under december blev det enbart 4 turer. Allt som allt under dessa försök så var det kanske tre turer som fisk visade sig i ytan. Och det var mikroskopiska vak vi pratar om utom en av gångerna. Det får bli lite bilder med undertexter...
Det gör lite ont i hjärtat när jag återigen har lurat upp Johan från Växjö och man möts av detta. 3-5m/s sydväst sa dem, fina möjligheter sa jag, jag kommer på stört sa Johan.
SMHI och jag borde kölhalas tänkte jag.
En bild säger mer än tusen ord.
Gånger jag råkat lura iväg Johan:
* 2-3 gånger till Gustavsfors-premiären. Första gången stod vi på vad som kändes som isflak längs kanterna. Sista premiären vi var på gick en sjunklinefiskande streamerhalande herre med näsan i vädret. Uj vilket stoltserande av fendeformerad regnbåge (Obs fisken blev finare på senare år). Han var nog en av få som fick fisk den dagen.
* Premiärerna till Alsterån. Kallt och inte gynnsamt för torrflugefiskare som oss. Dock säkert bättre på senare år.
* Lagan/Skålån var också en fadäs. Fina strömmar, men dem fick man inte fiska i. Bara de öringovänliga sträckorna.
* Och många gånger till Vättern då vinden spelat oss ett spratt.
Öringlek och efterdyningar
Under slutet av oktober och början av november var leken för öringen igång för fullt i bäckarna. Det visade sig slita mycket på dem. Svampangrepp med mera gjorde att följande veckor så kunde man se flertalet sargade och utlekta fiskar i knappt styrfart. För en del blev det tyvärr för mycket.
Undrar vad detta är? Illgrön sörja med små gröna kulor i.
Mer bilder från fisket i Vättern
Se glädjen bakom nappen
Kortebo
Kortebo
Rödån
Det fanns en del av dessa spindlar som satt på vattenytan.
Dunkehalla
Sönerna vid Rödåns branter
Peter i samspråk med ett par: Öringens lek, Rödingens lek och Harrens tillbakagång.
"Skarvstenen" vid Rosenlund (Vid ett tillfällen för några år sedan såg jag nio stycken skarvar sittandes på den stenen. Ingen slump att det förr var gott om fisk där.
Rosenlund
Rödån
Rödån: 11/11 Årets sista tur från flytring
Vilhelmsro
Mynningen söder om Vilhelmsro
Utsikt över Dunkehalla
Nu lurade jag bara mig själv till Rödån, denna gång.
Något lugnare vid Dunkehalla
Nog fanns det insekter
Rosenlund slutet av november
29/11: Snöfall vid Dunkehalla - +2,5c och +7,5c i vattnet. Några mikrovak och ett missat hugg av liten fisk. Yngsta sonen Aaron började bli trött och ledsen, just då ropade Isaac: "VAK". Nej du skojar med mig. Inte kunde det väl vara något. Hinner vända mig och blicka ut varpå en Harr tar något på ytan. Sen är det dött. Vaket inträffade på exakt den yta som jag fick Harren 19/10.
Griffiths gnat #22
Dunkehalla
Rosenlund
Brunstorp
Debut till Brunstorp, norr om Huskvarna. Långa fina "jaktmarker". Har ju fått tips från både Lennart, Peter och min jobbarkompis Crille. Det har varit riktigt bra här förr i tiden. Kommer helt klart besöka denna plats fler gånger under 2021, förhoppningsvis när det är lite löv på träden. Måste tilläggas att jag träffade på en mycket trevlig farbror som visade var jag kunde gå ner och stå. Han berättade att det förr lade nät på vårkanten och att det alltid fastnade Harr... "två och två satt de". Låter som Harr redo för lek. Frågan är om de gör sig beredda i par redan i sjön för att sedan gå upp i bäckarna, eller om det rent av var sjölekande individer?!
Rödån, mitten av december
18/12 sista fisketuren - Dunkehalla och kanotklubben
Summering 2020 - the year of Corona
* Antal fisketurer - 118st
* Antal turer med bara torrflugefiske - 118 :-)
Antal fångade fiskar -
- Öring: 433, Harr: 89 , Regnbåge: 8, Mört: 2 , Löja: 2
Varav fångade i Vättern -
- Öring: 2, Harr: 4 , Löja: 1
* Antal turer till Vättern - 57st
Året började med sedvanligt trevande fiske. Tog lång tid innan huggandet på torrflugorna lossnade. Och är man då lite väl nördig med torfflugandet så får man räkna med att det inte är så många fiskar som är sugna på ytlevande insekter i februari, mars... ja april var också tufft. När det väl sätter igång i hemmaskogarna och man är på plats, då blir man aldrig besviken. Här mår man bra! Det brukar vara en intensiv tid, där man vill lägga mer tid än vad som går. 2020 bjöd på en utdragen kläckning med pigga öringar. Vädret blev inte så snabbt varmt och vattennivån höll sig i bra nivå mycket längre. Jag skulle säga att säsongen där förlängdes med ett par-tre veckor. På något sätt uppskattar både jag och Johan den tidiga bäcksländekläckningen. Antar också att det har att göra med en lång vinterfrustration som i ett kick försvinner iväg då första Öringen explosivt snor åt sig en fet bäckslända. Att få sätta sig ner vid stubben, ta den där kaffen och mazarinen och bli förstummade av den tidigare orörda vattenytan helt plötslig vara full med liv. Danican kläckte aldrig massivt när den först äntrade arenan för år 2020. De kläckte även de under längre tid. Detta skulle även bli samma visa kring Vätterns åar. Kalvsjön besöktes och där var det lynnigt fiske. Jag hade ett par timmar ena dagen som var magisk. Sen kunde det vara stendött. En vik med frånlandsvind och många Vulgator m.m på ytan... men inte ett vak. Ja så kunde det se ut. Men för att använda sig av en klyscha, "det är ju tjusningen med fiske". Fisket i Klubbån var spännande och fiskrik. Max 6 fiskar och man kunde vara färdigfiskad efter 10 minuter. Tur att det ligger nära jobbet. Dalarna, Malung och Sälen, alltid spännande och intressant. Man lär sig alltid något nytt. Fisken fanns där i något större i storlek än förra året. Dock blev man ibland inte klok på var fisken stod. Ibland flera på samma lilla fläck ute i huvudströmmen. Varpå senare så kunde det vaka precis invid land där det innan varit "stendött". Det jag verkligen kommer minnas är sista dagen under sensommar/höstturen med Johan. En vad som kändes finfin älvfåra som visade sig vara ack så svår. Men där jag gick bet lyckades Johan knäcka någon form av kod, och resans största Harrar kunde fångas... och återutsättas. Längtar redan att få åka dit igen och även denna gång kanske gå bet... men att få stå vid sidan av och förundras när vännen lyckas gör att jag ändå känner lycka och fascination. Vättern ja... För lite fisk på för många turer... men det var det värt. Att få se en Harr i Vättern igen var fantastiskt. Men nog är 57 turer och 4 harrar en indikation om att det inte står rätt till tyvärr. Men 2021... det blir spännande.
De mål jag satte upp för 2020
Mål 2020
Eller kanske förhoppningar 2020.
* Kustfiske som resulterar i fångst (-) Blev inga försök
* Så mycket kvalitativt fiske som det bara går (-) Med 118 turer så blev det mer kvantité, men givetvis kvalité också
* Kommer fiska en ny spännande å (X) Jajemen, tack vare nya klubbån
* Ett fint höstfiske efter Vätterns Harr (känns inte så hoppfullt tyvärr) (X&-) Det blev fina turer, det blev några fiskar. Men det krävdes 57 turer.
* En spännande tur norröver med familjen (-) Planen var Vemdalen men dagarna sprang iväg, så det blev en fin resa med familjen till Sälen
* Förhoppningsvis 2 Älvturer med Johan! (20st går också bra) (-) Det blev resa. Och den är jag mycket tacksam för. Med Corona och livspussel så är det inte helt lätt.
Förhoppningar för 2021
* Börja med Vätterfisket något tidigare
* Utforska nya platser kring Vättern
* Dalarna!! Och kanske något högre upp
* Att få sönerna ännu mer intresserade
1 Kor 9:26
/ Christofer "Titto" Eksander
