Ichthys Fly fishing: I backspegeln

I backspegeln:

Med mina dryga 30 år så skulle man kunna tänka att jag ägnat mycket tid åt fiske. Och som liten blev det så under somrarna. Min familj brukade besöka två sommarstugor under sommarlovet. En på Öland och en i södra Östergötland. Fisket i havet gick avsevärt mycket trögare än insjöfisket. Något som fortfarande stämmer in idag för mig. T.ex. havsöringfisket kan jag nog räkna till 0 hugg på 4 fisketurer. Men som någon skrev: ”räkna med en arbetsvecka/ fångad havsöring. Morfar och pappa berättade om det fantastiska strömmingfisket i Oskarshamn, och farfar fångade fisk med händerna och han ska även ha skjutit en gädda med hagelgeväret. Hur mycket som är sant vet jag inte, men det kanske inte är helt omöjligt. Dessa historier skapade alltid stor spänning kring fisket. På bilderna är det pappa, jag och farbror.

Det här var på den tiden catch and reliase hette catch and eat. I bolöt vid sjön Håndsvalen lärde farfar mig att bästa metartipset var att leta 20cm långa maskar i den stora jordhögen bakom utedasset. Som liten var det riktigt kul, det såg ju nämligen ut som man hade napp jämt. En vårdag följde jag med farfar för att elda ris. Givetvis gick vi ner till sjön för lite fiske. Efter ett katastrofkast på hela 3 meter in bland näckrosorna så hugger min första gädda. Den tar atomdraget som knappt hann landa i vattnet. Farfar kom springande ut på bryggan för att guida mig. Pulsen var på helvarv. Pang så gick linan av och besvikelsen inföll sig snabbt. Jag förstod inte… hur kunde linan gå av. Farfar kollade snabbt min lina och utbrast: ”Va….har du ingen tafs”. Mitt gensvar kom snabbt: ”Vad är en tafs för något”? Härefter började bokstavligen begreppet ”skitfiske” infinna sig allt oftare. Teknik och material var nog de största bovarna i dramat. Fiskeglädjen fanns dock kvar fram till 20årsåldern.

Gädda fångad i Emån

Fisketuren som lade mitt fiskespö på hyllan

En tur med barndomskompisarna och ut med båten kunde ju inte vara fel. Och en och annan fisk tror jag det blev. Men vid ett kast så hör jag ljudet ”pluffs”, och ja, så brukar det ju ibland låta när draget träffar vattenytan. Men då jag skulle till och börja veva in så finns där varken bygel eller spole kvar. Allt har åkt i vattnet. Kvar i handen har jag ett spö och en värdelös vev. ”Det här var sista gången jag fiskade” utbrast jag. Och ja, det stämde fram tills dagen då två av mina högskolekompisar , Andreas och Linus skulle komma på besök sommaren 2011. Min fru och jag var nygifta och vi hade flyttat in i ett hus, som låg lägligt nära en sjö. Dock hade tanken på att fiska aldrig infunnit sig. Andreas undrade inför besöket varför jag aldrig hade fiskat när det låg så nära. ”Vi borde ro ut och fiska lite när vi kommer på besök” vet jag Andreas sa. Därpå åkte jag till mamma och pappa för att se om jag kunde hitta pappas spö. För någon tanke på att köpa ett spö kändes meningslöst. För detta skulle ju bli en engångsgrej. Väl på plats och dags för fisketuren så tog det inte lång stund förrän känslan av att detta var riktigt kul. Det blev några gäddor och abborrar för oss. Bland annat högg en Abborre på 850 gram på en liten hi-lo wobbler. Så tack Andreas, nu är det många missade fisketurer som ska tas igen.

Snabbt började jag känna att det vore kul att sätta upp lite mål för säsongerna.

2010: Här var jag nu mitt inne i fiskesäsongen när jag fick upp ögonen för fisket igen. Så målen sattes upp allt eftersom. Abborrar och gädda fanns det gott om i sjön. Det fanns även Gös. Så en julikväll körde jag och frun ut med båten med en go fikakorg för att se om vi kunde hitta någon Gös. Under natten kom så hugget och en Gös på dryga kilot var landad.

Frun i ösregn

Jag fick tips sent i augusti från en gammal klasskompis var det fanns bäcköring. Vid första turen högg denna 22cm långa öring på en orangegul abu tormentor. Detta är fortfarande en favoritvobbler efter småöring. Det ska tilläggas att några dagar innan så hade jag fått mina första Regnbågar.

Givetvis C&R

Efter första öringen i bäcken så fastnade jag snabbt för det lättare fisket i bäckar och åar. För mig blev det så mycket mer spännande med fiske efter ädelfisk i strömmande vatten än sjöfisket. Största bäcköringen 2010 1,2kg

2011:

Premiärtävling i Alsterån

Under 2011 flyttade jag och min fru till Växjö. Detta betydde till viss del nya ställen att fiska på. I Växjö hade jag även min barndomskompis Johan som delade intresset för fiske. Vi började planera fisketurer tillsammans. Och första turen blev till Alsterån och strömfisket efter öring. Under en tur till Alsterån, denna gång med min högskolekompis Andreas så provade jag en ny metod, och här kommer flugan in i bilden för första gången. ”glidande upphängare med flötestopp”. Detta innebar att jag hade en spinnare där en fluga var fäst efter en nylonlina som kunde glida fritt åt ena hållet, med hjälp av ett flötesstopp. Problemet var att jag tappade öring efter öring. Det tog en stund innan jag förstod att jag satt flötesstoppet på fel sida. Detta innebar att det var omöjligt att göra några mothugg. Men nog högg de på flugan allt. En målsättning med 2011 och även kommande år är att fånga en ny art. Detta gjordes då jag hängde med Johan på bottenmete för första gången. Bland annat fick jag en Färna på 1,22kg.

I början av september fick jag mina första fiskar(öringar) på fluga dock på spinnspö. Öringarna högg på muddlers som fridriftade som torrfluga.

Ett par dagar senare fick jag en liten regnbåge på gräshoppsfluga. Jag blev under hösten tillfrågad om jag ville prova att flugfiska av en medlem i Virserums sportfiskeklubb. Givetvis nappade jag på det och efter goda instruktioner så började det lossna allt mer. Min första flugspöfångade fisk kom i oktober detta år på haröra guldskalle. Ett par dagar senare var jag i en öringbäck där det vakade riktigt mycket. Då jag bara hade en 10 flugor i asken så var urvalet inte så stort… och när fluga efter fluga försvann i träden runt omkring varvat med missade mothugg så stod jag helt plötsligt med bara en fluga kvar i asken. En stor vit laxfluga. Förhållandena var allt annat än gynnsamma. Jag kastade ut flugan mot en vakande fisk. Då flugan precis landade på vattenytan så slukar öringen flugan i ett explosivt vak. Mothugget var naturligtvis illa som innan. Men i.o.m att öringen tog flugan så aggressivt så behövdes inget vidare mothugg. Nöjd, förvånad och utan flugor så blev det årets sista fisketur 21/10.

Övriga tillägg för 2011. Jag hittade min favoritspinnare detta år. Sölvkroken Jensen spinnare silver/röd. Fantastiskt bra till öringfisket. Fungerar riktigt bra både uppströms och nedströms fiske.

2012:

Planerna för året var återigen att få någon ny art på kroken. Detta infriades genom 3 bäckrödingar som högg på tormentorn och jensenspinnaren. Dock lyckades jag inte kroka någon på fluga. De högg efter både streaking caddis, myra och superpuppa.

Johan och jag planerade tidigt under året att åka till Dalarna och Malungs FVOF. Med 2,5 dagars fiske så han vi med Västerdalälven, Grössjön och en annan å. Med tanke på otroligt höga flödet som var den sommaren så gick fisket bra för oss. Dock hade Grössjöns Öringar och Rödingar för dagen tagit bussen till Ullared eller någon annan plats där man kan undvika lömska flugor och spinnare. Under Dalarnaresan fick jag min första Harr.

Övrigt för 2012 kan nämnas att under några timmars fiske i Alsterån så lyckades 10 öringar mellan 1kg-2,5kg nappa på min jensenspinnare och en fly spoon. Under 2012 spenderade jag mycket tid vid Alsteråns strömfiske. Så pass mycket så att jag hade köpt årskort.

Då kvoten var nådd under en regnbågsfisketur (största 3.18kg) så fanns fiskesuget fortfarande kvar. Jag åkte då vidare till en av öringbäckarna. Det som är anmärkningsvärt är att 4 olika öringar från ca 800gram- 1,2kg högg på en area av 5m.

2012 innebar också en näst intill hel säsong med ett trasigt flugspö. Tidigt på säsongen råkade jag knäcka spötoppen på mitt Sage Flight spö. Inte kul. Men butiken lovade att jag skulle få min spödel inom 4 veckor från Sage USA/Tyskland. Den första veckan efter att spöt gått sönder tog jag ändå med mitt trasiga spö till ån/bäcken . Det var inte helt lätt att få ut flugorna. Men det gick…. Och rätt var det var så hade en öring huggit på en montana-nymf. Ca ett år efter spöbrottet så fick jag äntligen min spödel. Under tiden hade jag införskaffat ett reservspö för 150kr från Jula. Med min Orvis-rulle på Julaspöt så gick det ändå rätt bra till bäckfisket, där man inte behöver kasta speciellt långt. Kan ju också tilläggas att jag under en tur till Alsterån glömde bort min väska med alla flugor, håv och verktyg. Jag åkte tillbaka ett par dagar senare…. men väskan hade antagligen fått ben och ville hellre följa med en annan fiskare hem.

2013:

Planen var att även detta år åka till Dalarna med Johan. Tydligen ville Johans handled något annat. Thai boxning är ett gissel. :-) Operation och rehab gjorde att fisket med Johan först kom igång under hösten. Bottenmetet blev en bra och relativt skonsam fiskevariant för Johan. Tiden runt höst då det fortfarande är relativt varmt och man kan sitta med några riggade bottenmetespö, nedsjunkna i varsin brassestol och prata ihop oss kring den stundande NHL-säsongen är mycket välkomna avbrott från bäckfisket. Om det plingar dåligt i ålbjällrorna så är det bara att antingen mixtra med mobilen, börja äta på den grillade varmkorven, rigga om ett av spöna. Det slår det nämligen aldrig fel än att fisken nappar när det är som sämst tillfälle. Korvar, mobiler, kaffemuggar etc har kastats all världens väg i all iver då det helt plötsligt plingar till i spöna.

Knappra på mobilen... då bör det "plinga" till

2013 var året då jag la mycket tid vid åsystemen i Kronobergs län.

Oerhört mycket lugnvatten där enbart gädda och abborre går. Dock började jag se tjusningen i att fluga efter borre. Vid ett tillfälle fick jag 114st på 1,5h. När det gäller öringen i systemen så har jag skrivit ett stycke om öringläget i Kronobergs län. Ofta har vitt, svart/rött funkat bra i jakten efter öring här omkring. Men sen under sommar och höst så fungerade en caddis med en nymf som upphängare riktigt bra. Så pass bra, så att det blev lite av en favorit för året. Jag tror jag räknade med att i 70% av fallen så valde öringen att hugga på torrflugan. Och då var det oftast ej vakande fisk. Caddis och nymf visade sig även vara väldigt effektivt till abborre, mört och löja. Vid ett fisketillfälle blev det t.o.m 2 st dublé.

Detta år började jag så smått göra mina egna flugor. Favoriterna blev ”Bromsen” och ”Larssonflugan”. Läs gärna mer under ”Flugbindning”.

Det blev även några turer ner till Skånetrakten med Linus och Micke. Linus spelar för övrig i det eminenta metalbandet Shadows of Paragon: Shadows of Paragon

Under semestern på Gotland

Min kollega Pelle och jag delar passionen för fiske och det går inte en dag på jobbet som vi inte pratar fiske. Under fisketurerna har jag fått prova det lite tyngre flugfisket efter gädda. Då det visade sig att detta var riktigt kul så finns det en chans att det kan bli ett fiske som kan smyga sig in mer och mer. Dock måste en tyngre utrustning köpas in. Så det ligger dock lite på is. Men tilläggas ska väl ändå göras att för mig så finns det inget som slår ädelfisket i strömmande vatten.

2013 avslutades med lite fisketurer med bröderna Olofsson. Dagen innan julafton fick jag årets sista öring…. en redig julöring