Tidigt på morgonen tog jag och min svåger Svante vårt pick och pack och åkte iväg till hamnen i Färjestaden. Det blev en avkopplande morgon med frukost, kaffe och något hugg var. Av botten att döma så bestod den tyvärr inte av så mycket sand som plattfiskarna håller till på. På väg tillbaka till stugan träffade vi på en annan fiskare som vid många års fiskande vid hamnen aldrig hade fått någon plattfisk. Däremot stora fina abborrar.
Hem till stugan för fortsatt googlande: "plattfisk Öland bottenmete" etc etc gav väldigt dålig utdelning. De verkar ju finnas runt Öland. Som liten hade jag fiskat precis vid brofästet på Ölandsidan med morfar och pappa. Så där skulle nästa försök göras. Ett par dagar senare åkte pappa och jag dit tidigt på morgonen. Väl framme så visade det sig att det var runt 30cm djupt. På 20 år hade det tydligen hänt mycket med vattennivån. Snopna fick vi snabbt tänka om, och hamnen i Kalmar fick bli nästa anhalt. Botten verkade bestå av mer sand än hamnen i Färjestaden. Även den här gången vann den sociala trivselfaktorn över fångsten. Det ända som hände fiskemässigt var att en fisk i kiloklassen gjorde en explosiv attack mot mitt tackel precis när jag vevade upp till ytan. Lika snabbt som fisken hade attackerat och missat, så var den tillbaka till sitt gömme. Troligtvis var det en abborre av färg och form att döma.
Uteblivandet av hugg kan ha att göra med Pappas Pikétröja
Fiske efter plattfisk kommer jag garanterat göra om. Förhoppningsvis med mer kött på benen så att om möjligen någon liten rackare till plattfisk kan hittas och luras att hugga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar