18 maj 2016

Öring, öring och lite annat

Kiloöringarnas dag

Det har nu blivit en hel del turer till klubbsjöarna. Och det slutar som vanligt med att jag står och harvar efter ena gölens vakande öringar. Så blev det även förra veckan. Men först togs ett besök vid klubbsjöns minsta göl. Jag hade precis träffat på Peter vid parkeringen och vi beslöt oss för att sällskapa till  och vid gölen. Efter en försmädlig bom på en vakande öring där mothugget gjordes på tok för tidigt(Svårt att låta bli att höja spöet när det smäller till), så gick vi tillbaka mot huvudgölen. Peter skulle ta en matbit. Själv så fick ätandet vänta tills jag kom hem. Jag började stövla mig bortåt Öringgölen. Mest var jag sugen på att se om mina nybundna Irish May flies skulle fungera. Sist skrev jag om den lyckade bekantskapen med "the Silver Drake". Nu hade jag suttit hemma och improviserat ihop en ny irländsk fluga.
Två snabba hugg på den i ytan liggandes flugan, visade att mönstret verkade vara gångbart. Det fortsatte med någon miss. Det började snurra i huvudet, varför missar jag varje mothugg. Det är riktigt segt när sådant börjar sätta griller i huvudet. Men samtidigt kändes det tillfredsställande  att veta att fisken fortsatte att vilja ha min nya fluga. Vid en bom, så var det som vanligt att dra in flugan för ett nytt kast. Men nu han jag knappt dra in flugan förrän det högg. Och det högg riktigt brutalt.Tyvärr blev det nitlott igen med krokningen. Men i detta ögonblick gick det upp för mig att den irländska May fly verkade vara en dräpare även vid hemtagning. Nu gick jag mer och mer in för att fiska fluga som våtfluga(vilket många irländska mönster från början är). Så melodin blev: Ut med flugan mot vakande fisk, låt flugan ligga. Händer det inget så börja stripa flugan i ytan eller strax under ytan. Ibland med paus. Första fisken som satt på kroken kände jag snabbt att den var mycket tyngre än halvkilosfiskarna jag fått innan i gölen. Jag hade en stund att drilla. När fisken var håvad såg jag hur stor och fet den var. YES! En sådan go känsla. Allt var perfekt. Jag hade till och med fått hugget och drillningen på film. Nu skulle bara kameran riggas med självutlösare, så att fisken kunde förevigas. Tiden räknade ner och lampan började indikera på att det var någon sekund kvar. Då spritter fisken till något hejdlöst, och kvar står jag med skägget i brevlådan. Hur blev då kortet... hann kameran ta kortet innan fisken hoppade tillbaka i gölen? Ja, här är kortet...

Snöpligt

Ja efter sådan fadäs så får man allt ta några djupa andetag, skratta åt eländet och hoppas att Öringarna vill fortsätta hugga. Och jajemen. De högg för fulla muggar.
När den korta fiskestunden var över hade jag skrapat ihop 7 fina öringar(som givetvis fick simma åter). 4 av fiskarna vägde helt klart runt kilot. Den största fisken mätte jag innan det tarvliga kortförsöket. Dryga 50cm fet och rund. Så drygt 1,2kg skulle säkert vara möjligt. Kanske till och med mer. Men det lär jag aldrig få reda på.

Peter svingar för fullt





En av de mindre. Ja då funkar korttagningen minsann 

Bindbeskrivning: May fly IFS Tobi 

Krok: Ja det är en fördel...
#12 long shank hullinglös (Tack Johan!)
Bindtråd: rusty
Kropp: IFS Claret dubbing 
Kroppshackel: Cree tuppsadel palmerhacklad
Ribbing: Glow brite orange
Stjärt: Coq de Leon
Collar hackle #1: CDC 
Collar hackle #2 French Partridge orange

Stor fördel att den kan fiskas på så många sätt!

Vänstra flugan

De strömmande vattnens Öringar

Ja, mestadels har turerna gått till stilla vatten. Men fler och fler fisketillfällen vid de strömmande vattnen har det blivit. Och oj vad kul det är. Men vid första stället fanns inte ett liv. Eller om det kan ha varit så att de inte ville hugga på torrfluga?! Platsen var första gången som jag provade. Det såg riktigt fint ut. Och jag kommer ge det fler chanser. Jag åkte till ett säkrare kort, för att om möjligt kunna dra lite slutsatser om det var så att fisken inte ville ha mina torrflugor. Vid ett lugnstråk vakade öringarna frekvent. Ja de rent av hoppade spikrakt upp för att norpa åt sig godbitarna i luften. Lite på samma sätt som jag hade iakttagit i klubbgölen. Det blev några missade mothugg. Men samtidigt ett bevis på att flugorna dög. På ett par halvtimmesfisketurer blev det 4 fiskar. 


Tagen på klinkhammer med mitt nya '7 spö (Shakspeare)


Missade kort och lyckade filmtagningar

Efter att ha tappat den fina öringen precis vid korttagningen så blev jag påmind om alla de fångster som etsat sig fast lite extra i minnet av olika anledningar. Många av dessa har berott på kameran.

Jag mins speciellt en fin bäcköring jag fick för en fyra år sedan. Täckningen med prickarna var magnifik. Speciellt var att Öringens fettfena var helt blodröd. Riktigt läckert! Något jag aldrig sett tidigare, och inte sedan dess heller. Var var då kameran. Jo hemma någonstans. Jag hade helt enkelt glömt kameran. Och jo, det går absolut att ta kort med mobiltelefonen. Ja det är lätt att vara efterklok.

Ett annat tillfälle från i år. Jag hade lyckats rigga upp filmkameran en meter från en vakande fisk. Dessutom lyckades jag krypa i position för att kunna placera ut min "Silver Drake". Kastet landade fint i den tidigare vakringen. En handfull sekunder gick, så gick en öring upp och slukade flugan i ett vackert vak. Till råga på allt så satt krokningen och drillandet fortlöpte smidigt. Allt hade gått som på räls. Men givetvis hade jag glömt att trycka på REC. Mycket irriterande. Att på film se en öring på nära håll gå upp och ta en torrfluga. Det är för mig det ultimata. 

Filmredigerandet har stått stilla ett tag. Men jag är i stort sett klar. Jag ska bara lägga till lite musik.
Filmandet i år, har hittills gått klockrent förutom det ovannämnda. Men. Jag är i stort behov av en ny kamera. Min undervattenskamera som jag lyckas slå på tills den fungerar har dock inte den bästa skärpan. En GoPro-kamera vore toppen.






11 maj 2016

Det kläcker! Mellan hopp och förtvivlan

Habo SFK's klubbsjöar

I snö blandat med sol fick jag min första Regnbåge i klubbsjöarna. Fisken vakade som tokar i det dåliga vädret. Fisken simmade runt fötterna där jag hade vadat ut. Men någon torrfluga ville de inte ha. När det mer och mer blev tydligt att de inte skulle hugga på torrt så satt jag på en liten svart och röd streamer. Det högg direkt. Men ytterst försiktigt. Det dröjde ett par tre hugg innan jag lyckades med krokningen. En tvåkilos lekfärgad Regnbåge.

C&R







Glupsk liten öring

Klubbsjöns öringar

Här har jag spenderat största tiden av mitt fiske. Mycket trevlig göl med vakvillig öring. Det jag märkt under turerna är att fisket blir svårare och mer frustrerande ju mer fisken vakar. De verkar då föredra nymfen under en kläckning. Detta har jag iakttagit t.ex när vassländan kläckte. Jag satt en lång stund och spanade på en vasslända som försökte få vingarna att bära. Den kryssade mellan de vakande öringarna. Det verkade dock som om öringen ratade sländan i dun-stadiet. Men så såg jag sländan försvinna i en virvel. Yes en öring tog den. Jag kastade ut en imitation och lät den ligga länge länge. Det blev medicinen. Så lärdommen har blivit: Vid få vak. Prova strandnära. Då brukar det hugga direkt. Ju fler vak. Då gäller det att  ha lite is i magen och låta torrflugan ligga länge länge. Ibland med ett litet aptitretande ryck.




Riktigt kul att Irländska mönster fungerar




Så här kan det se ut när öringen vakar för att i nästa skede sluka torrflugan. I det här fallet en Silver Drake(Sam McGowan)