Habo SFK's klubbsjöar
I snö blandat med sol fick jag min första Regnbåge i klubbsjöarna. Fisken vakade som tokar i det dåliga vädret. Fisken simmade runt fötterna där jag hade vadat ut. Men någon torrfluga ville de inte ha. När det mer och mer blev tydligt att de inte skulle hugga på torrt så satt jag på en liten svart och röd streamer. Det högg direkt. Men ytterst försiktigt. Det dröjde ett par tre hugg innan jag lyckades med krokningen. En tvåkilos lekfärgad Regnbåge.
C&R
Glupsk liten öring
Klubbsjöns öringar
Här har jag spenderat största tiden av mitt fiske. Mycket trevlig göl med vakvillig öring. Det jag märkt under turerna är att fisket blir svårare och mer frustrerande ju mer fisken vakar. De verkar då föredra nymfen under en kläckning. Detta har jag iakttagit t.ex när vassländan kläckte. Jag satt en lång stund och spanade på en vasslända som försökte få vingarna att bära. Den kryssade mellan de vakande öringarna. Det verkade dock som om öringen ratade sländan i dun-stadiet. Men så såg jag sländan försvinna i en virvel. Yes en öring tog den. Jag kastade ut en imitation och lät den ligga länge länge. Det blev medicinen. Så lärdommen har blivit: Vid få vak. Prova strandnära. Då brukar det hugga direkt. Ju fler vak. Då gäller det att ha lite is i magen och låta torrflugan ligga länge länge. Ibland med ett litet aptitretande ryck.
Riktigt kul att Irländska mönster fungerar
Så här kan det se ut när öringen vakar för att i nästa skede sluka torrflugan. I det här fallet en Silver Drake(Sam McGowan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar