14 november 2021

 Augusti - November


Nu har det gått så där onödigt lång tid sedan jag uppdaterade bloggen. Mycket har hänt sedan 28/7, som var senaste fisketuren som kom med här på bloggen. Nu blir det ett urval från de fisketurer som jag gjort från då fram till nu...

Sälen början av augusti

Semestern började gå mot sitt slut, och sista semestern förlades i Sälen. Vädret var inte alltid det bästa. Men en del besök vid de olika vattnen blev det. Och höjdpunkten var att få vara med och se lillpojken Aaron 3 år få sina livs första fiskar. Att se glädjen i ögonen lever jag länge på. Här följer lite bilder och info.

Improvisation till att förstärka vadarskorna

Största Öringen jag fått nedanför dammen





Den här gången varken vakade eller högg det i dammen





Glädje




Tidig tur till Fulunäs

Där Fulan och Görälven möts för att sammanfogas till Västerdalälven är en het plats. Men det här blev blott andra, eller nja egentligen första tillfället att fiska här. Anledningen till att jag räknar det till någonstans mellan första och andra tillfället är att i mars månad för flera år sedan knallade jag ut på iskanten för att dra några kast med flugspöet. Jodå fiskesuget var lite väl stort.
Men nu denna tidiga morgon med tjock dimma, så vadade jag ut mot platsen där älvarna går ihop. Men redan längs den djupa kanten, framför en nacke vakade det. Jag kastade ut, och fick dagens första öring. Morgonen blev varmare och luften blev klarare. Strax uppströms i Fulan hade jag två riktigt tunga hugg. Första fisken sög ned flugan lite försiktigt. Tanken gick åt att det var en liten fisk. Men det tog tvärstopp vid mothugget, och jag kunde knappt rubba fisken. Den satt på i en tio sekunder, sen släppte den tyvärr. Hualigen, den firren skulle jag gärna sett glida ner i håven. En näst intill lika stor fisk hade jag också på ett tag innan även den släppte. Återigen ett försiktigt vak, men nu var det givetvis en liten öring som fastnat. Efter ett par timmar på morgonen avslutades turen med att få skåda en stor Harr göra ett head and tail-vak över min fluga, men tyvärr missa den.







Aaron tar sin andra Öring (Tandån)





Precis här såg jag enda vaket i dammen. Och just där högg Öringen som ses nedanför.


Och så lite från älvarna





Mer och mer igenväxt för varje år




















Här fick jag fem fiskar på samma fläck. 


Mycket trevligt och vackert... när det vakar



Överlag väldigt lynnigt att koda av var fisken var. Oftast utspritt. Så det lönade sig att fiska av alla möjliga typer av biotoper.


Hemmaplan vid Vättern och bäckarna

Sönerna sitter och filosoferar


Små nätta vak. Och mellan varven så högg de efter #22 F-fly.
Men nog borde dessa små öringar stanna kvar i bäckarna ett tag till?!




Det är ju här de små öringarna ska vara. Dock lågt vatten



Utsikt från Dunkehalla över vackra Vättern. Tyvärr inga vak... som vanligt. 2015 och dessförinnan kunde vännen Lennart Grann, med denna utsikt från sitt hem, sitta och titta på hur Harren simmade runt och vakade. Att få chans att lyssna till Lennart mfl historier om hur livet sprudlade i Vättern, ja till och med att Harren vakade ända in i Munksjön.  

Jämför gärna denna återkommande syn med filmen du hittar på:
Så såg det ut 2014 och 2015.





Två gånger i år har änder knyck mina små flugor

Detta har aldrig inträffat för mig tidigare. Fåglarna brukar alltid hålla sig ifrån mitt spö. Anden i fråga klarade sig bra.

Sjogarp - nytt ställe för mig. Inte ett liv.

Tänk om EN fisk kunde bryta vattenytan



Höstresan till Dalarna låg allt mer inom räckhåll - Då binds det Graylinghammer of Justice

Här kanske man skulle placera barnen. Verkar ju vara en bra förskola.

Stolt fjällskivling - en av favoritsvamparna. 

När Vättern som oftast inte funkar, så är bäckarna oftast pålitliga

Dalarna 4 dagar i september


Johan tar de första vadande kliven över de hala stenarna




Fåtal vak vid de allra lugnaste platserna. När det brukar vara dåligt i lugnpartierna, så brukar denna pool ha en högre lägstanivå ändå.
Efter första dagen, som vi lade vår vana trogen vid Malungsfors. Det var mulet väder och relativt få insekter, så var det svårt att få kläm på var fisken stod och hitta huggperioder. Huggperioderna under hela fiskeresan var generellt korta, och fisken var ofta utspridda på väldigt många olika lokaler. Någon högt upp i kanten av en ström. Nästa mitt ute i ingenstans. Någon bakom en sten. Någon på nacken. Någon längre ner i strömmen. Nästa plats med liknande förutsättningar behövde inte alls betyda samma som tidigare plats. Under veckan hittade vi några enstaka "hål" med flera Harrar. Men ena stunden kunde den vara död, nästa stund så vakade det och högg det.
Dag två blev det Fulan. Relativt liknande visa som innan. 

Johan spanar vak och fixar spöet på en och samma gång.

Harr tar torrflugan

Johan hittade en bra ström med för stunden mycket fisk på liten yta, och en del vak till att börja med. Det ska tilläggas att i början var denna plats som livlös. Men kom till liv.













Liten Griffiths Gnat-variant i läppen









Här hände det absolut ingenting.

Vi kan ju kalla den dödens pool. 










Vädret sista dagen var riktigt kallt och mer regn. Samtidigt stötte vi på en liten kläckning med Beatis. Då i strömmen högre upp på bilden ovan började det vaka. Det märkliga var att fisket var mycket bättre på högra sidan där jag vadade uppåt. Mycket trögare fiske på Johans sida. Dock tog han någon på 36cm. Liknande scenario hade vi ett par dagar innan. Men då var det Johan som hittade en bättre plats i strömkanten. Andra sidan av strömmen fungerade inte alls. Fiske är märkligt och väldigt spännande!


Mycket nöjda med fyra spännande, svåra och tjuriga fiskedagar. Ihärdigt nötande och prövande hit och dit så lyckades vi ändå få ihop 90 harrar.




Hemma vid Vättern igen


Så olustigt att inte se vakande fisk i denna perfektion - Rosenlund

Skarvstenen

En indikation på att det ändå fanns massor med små aptitretare för fisken på ytan.

Aningen håglös blick när jag klivit ur flytringen för att återigen konstatera att det var dött.



Hökesån

Grabbarna grus

5/10 Rödån - perfekta förhållande med mycket insekter i olika valörer. Men inga vak och inga hugg.

Gul Forsslända



Dunkehalla

Rödån igen - samma visa

Man skulle nästan kunna tro att det är ett vak därute. Men tyvärr vakfritt.


Den här tunnan väcker minnen från 2015. Då Johan och jag lyckades vada ut till den, men bara beskåda hur vi precis inte nådde ut med våra kast till den "feeding frenzy" av Harr vi fick bevittna. 

Vid Hökesån 12/10. Under 2h med underbart väder för både mig och ytätande fisk, så såg jag först en lekmogen öring hoppa utanför mynningen till bäcken. Därefter kunde jag lägga tre riktiga vak till räkningen. Alla inom samma yta där Öringen tidigare hade hoppat. Dessa vak var utspridda över de två timmarna jag var där. Snacka om ofrekvent vakande. Och frågan är om det var öringen som var uppe, eller om det var Harr det var frågan om. Kastade diverse torrflugor mot området precis vid strömmen som bildas från Hökesån. 


Insekter i olika form fanns det gott om.


Vättersnäs/Rosenlund med småvågor, en del insekter. Men kunde inte se någon aktivitet av fisk.

Rosenlund igen 

Dunkehalla - en hel del insekter, löv på ytan +9c

Dunkehalla 24/10 - löv och insekter prydde delar av vattenytan.

På väg till Dunkehalla

En glad Isaac vid Rödån

Långt bort rakt över vid strandkanten, ropade jag till Isaac, det vakar.. och igen. Kom vi smyger oss dit. Vi kommer kunna nå fisken från land. Vi smög oss närmre och närmre. Nu var vi så pass nära så... vi kunde konstatera att det var vatten som skvalpade över en sten. Ja, ibland vill man att det ska vaka, så pass mycket att allt blir "vak".






Och där inföll troligtvis tomheten i blicken

Huskvarna hamn - en del av informationsskylten om Vätterns fiskar. Här kan vi läsa att arbete görs för att fixa lekbäckarna så att Harren gynnas för leken. Jättebra. Men det blir mest fina ord tyvärr. Liten lekmannamässig analys till detta:

1) Kort- och långtidsreglering av flödet i lekbäckarna. Detta sker även under Harrens och Öringens lek. Detta innebär i praktiken att Harr går upp och leker, rom läggs och befruktas. 30 minuter senare är det torrlagt.



Lekande fisk på bilden (skärmdumpar från film av MagnusG. Filmerna finns på edgeflyfishing)

Och nu är vattnet strypt. 
2) Dunkehallaån. Harren till skillnad från öringen vill simma så liten sträcka som möjligt för att leka. Lekplatsen vid Dunkehallaån är precis ovanför mynningen. Jag har tidigare skrivit om hur man genom grävning halverade harrens lekyta, högg ner växtligheten som gav skydd för fisken och dessutom satt man i sten som kan diskuteras som en ökning av kräftrevir. Kommunen har ett beslut om att det skulle iordningställas, och att kräftrevir ska minimeras. Men inget ordentligt har hänt. Och det närmar sig 10 år.

3) Det är inte bara vid Dunkehallaån beskuggningen har förstörts. Längs vägen vid Lillån/Huskvarnaån där lek av Harr har observerats så högg man ner beskuggningen i form av träd som växte där.

Listan går att göras längre. Ofta blir det som med min syn på FN. Det ser bra ut på papperet. Men det är fortfarande pengarna från de ledande som styr och får gå först.
 

Gott att ändå få se lite fisk. Två lekpar såg vi vid Huskvarna hamn.


Glädje från Vättern 7/11

Jag avslutar med något mycket positivt. Det såg bra ut vädermässigt vid Dunkehalla. En kort period efter ostadigt väder med regn. Men nu såg det bra ut. Vackert som vanligt. Tog lite kort, och var inte allt för snabb med att få ihop spöet. Man behöver ju inte stressa. Annat om det hade varit lite liv och rörelse. Var det ett litet nätt vak i ögonvrån? Jodå, ringarna var kvar. Kan inte ha varit stor fisk, troligtvis Löja. Mikrovak igen, och igen. Kändes smått ironiskt när jag precis innan tänkt tanken om: varför försöker jag ens". 
Jag knöt på en F-fly #22 och kastade ut mot ett av vaken. En kort tid gick och en fisk var på flugan. Kändes smått och inget i andra änden när jag gjorde mothugg. Nya vak och nya försök. Nu gick fisken något över ytan i sin attack efter flugan. Avslöjad... hade mina ögon sett rätt. Det var ju en liten mörk rygg med en väl synbar ryggfena. Men mothugget missades. Lika svårt som att se den lilla ynkliga flugan, lika svårt är det att kroka småfisk i stilla vatten. Men fisken fortsatte vaka. Och nu tog den försiktigare, och jag gjorde mothugget försiktigare. Fisken satt krokad. Och snabbt i håven. Nära till tårarna så infann sig en chockartad glädje. Jag hade fått en Harr, en liten Harr på 10-15cm. En storlek ingen skulle skryta med. Men det gör jag. Detta är den fisk jag värdesätter mest detta år. Det är en årsunge, det finns alltså en gnutta hopp för framtiden. 
Och slutade det vaka? Nej då. Det måste ha varit två- tre stycken småttingar till. Och en av dem lyckades jag kroka. Men den släppte halvvägs. 

I denna lycka, vill jag ändå fortsätta slå ett slag för Vätterns Harr. Det här var årets 38e tur till Vättern. Och NU fick jag årets första Harr. Detta säger väldigt mycket om hur illa det är för Vätterns Harr. Läser du detta, och har möjligheter, kunskaper etc att hjälpa till med Harren, så vore det extremt tacksamt! Det finns en sida på facebook: "Rädda Vätterharren", sen kan man vända sig till Mattias Larsson på Sportfiskartna som är inblandad och drivande i en Harrgrupp mattias.larsson@sportfiskarna.se  
Det behöver belysas och synas i media. Reagera och agera!







På återseende