Vinterrusk... ska det bli någon Harr på torrt i december

Tre bommade turer, men ändå gott att vara ute i flytringen

Om vi ska ta och summera de tre turerna så, kan ju nämnas att vinden, och kylan gör det otroligt svårt att få Harren att vaka. Ja än svårare att hugga på mina torrflugor. På dessa turer har jag endast sett tre vak, lägg där till ett enormt öringvak. Vid ett tillfälle var en Harr uppe nära ytan för att spana in min fluga. Men den anade antagligen ugglor i mossen, och simmade vidare. När det knappt finns några insekter och ytaktiviteten har varit minimal, så har jag mycket svårt att läsa av var fisken kan tänkas vara, hur aktiva de är. Eller om de rent av är mer eller mindre stationära ju kallare det blir. 

Jag upptäckte ett nytt sätt att bli av med flugor. Vid tur nummer två skulle jag packa ihop sakerna och lägga ner flugspöet. Jag fick den då till synes briljanta idén att veva in linan med flugan på, och fästa flugan i den sista spöringen. När det väl var gjort, skulle jag dra isär den sista spödelen. Tjong, så flög flugan och en bit av linan iväg. Klantighetsfaktor 10 på den, då jag borde veta att sista spöringen inte sitter på den sista spödelen, utan den näst sista. Min Adams irresistable smälter säkert in bra bland sina riktiga myggkompisar. Tack för den här tiden.

Ett nytt mål för året. Då novemberharr på torrt gick bra. Tänkte jag försöka mig på att lura en Harr eller två på torrfluga i december. Blir tufft och kallt, men inte omöjligt.

Lite bilder...

Is i spöringarna

Nu i efterhand ser jag att jag lagt ut flugan fint över... sandbotten. Hmm jag behöver ju inte göra harrfisket svårare för mig än vad det är. Sandbotten är ingen favorit hos harren.

V. 47 Julen knackar snart på dörren, men än hugger Harren på torrt

Två korta turer efter Harr

Många faktorer börjar göra sig påminda om att Harrfisket börjar gå mot sin refräng, för den här säsongen. Kylan tilltar, insektslivet avtar, blåsigare och färre soltimmar. Ja listan kan göras längre. Men än går det att lura Harren till att hugga.

16/11 var första turen för veckan. Det blåste en del, och löven på vattenytan var inte många. Jag kastade på för fullt från min flytring. Men fisken visade sig inte. Det blev helt enkelt en bomrunda, och hem och ladda batterierna.


19/11 dags för tur nummer två. Fina blanka stråk låg framför mig. Alldeles in mot land såg det som bäst ut. De absolut sista löven började lägga sig på ytan och där fokuserade jag mitt fiske. Det började bli kallt och jag hade inte mycket tid innan mörkrets inbrott. Precis i början av turen var en fisk uppe för att ta torrflugan( Peter-myran). Men vid mothugget fanns det ingen känning. Uppskattningsvis såg det ut att vara en Harr, modellen mindre. Jag nötte på mot den plats fisken hade huggit. Men inget resultat. Fluga efter fluga byttes, och jag började så smått inse att det inte skulle bli någon fisk på kroken. Det var mörkt nu och jag paddlade hemåt. Under paddlandet hemåt gjorde jag några sporadiska kast, och nu satt Peter-myran än en gång på tafsen. Tjoff, så försvann flugan. Linan spändes, och nu satt där äntligen en Harr på kroken. Fajten var kortvarig. Men det gör inget, riktigt tacksamt att det finns mindre Harr också. Jag hade nästan önskat mig än fler Harrar i lättviktsklass. Då hade känslan för den framtida Harrpopulationen känts bra!


Lite bilder....

Mer Harr i november

Två turer under v.46

Nu börjar det så sakteliga bli kallt att sitta i flytringen. Lägg där till att solen går ner så pass tidigt att solen knappt hinner titta fram. Skämt åsido. Det blir svårare och svårare att lura Harr på torrt. Lägg där till att under veckans två Harrturer, så har vaken varit väldigt sparsamma, trots många fina blanka ytor med löv och insekter på som med lätthet kan fiskas av. Undrar om det bara är tillfälligheter att Harren inte tar för sig av "det dukade smörgåsbordet"? Eller börjar kylan göra sitt? Första turen för veckan provade jag ett nytt ställe. Förutsättningarna såg idealiska ut. Fin bottenstruktur med mycket sten. Träd som hängde över vattnet, en sol som lyste och nattsländor och knott som surrade runt och landade på ytan. Men de två timmarna jag spenderade där såg jag inte ett ända vak. Jag gav till slut upp och drog mig vidare till ett allt som oftast säkert kort. Dock kommer jag nästa år att ge det "nya" stället en till chans. Vidare under fisketuren så låg det fina strängar med löv och mycket insekter. Jag satt mig i flytringen och började guppa fram över dyningarna. Trots dessa så fanns det fina ytor som Harren borde kunna beta av. Under den långa tiden jag var där, så såg jag 21 vak. Tyvärr ingen vakfest som sist. Myror, knott, bladlöss och nattsländor provades, men allt som oftast ingen reaktion på fisken. På slutet av fisketuren började dock nötandet med torrflugorna att ge resultat. Försiktiga, försiktiga vak. Så pass små så att ett vak från en Löja kändes gigantiskt. Var det småfisk mån tro. Det slutade med fem missade mothugg. Ett av de fem huggen, lyckades jag dock ha kvar på kroken en stund. Så pass länge att jag kände att fisken ifråga inte alls var någon liten miniatyrfirre, utan en Harr runt 30cm. Men så försmädligt så slet den sig. Och någon mer chans innan hemfärden fick jag inte.

Tur nummer två blev till samma ställe där jag avslutade senaste passet. Förhållandena såg minst lika bra ut. Till och med bättre. Det var än mer variation på insekterna på ytan. T.om att en geting kom surrandes förbi. Kast efter kast bland löv, vid de steniga partierna, de öppna ytorna, under träd men ingen reaktion. Jag provade det mesta i flugasken. Inte ens Peter-Myran gav resultat. Var var fisken mån tro. Endast sex sporadiska vak hade jag sett. Nu började det närma sig hemfärd och det såg ut som en bomtur. När jag började paddla mot land fick jag se ett kraftfullt vak invid bergsväggen som gick ner i vattnet. Där på ytan låg en hel del löv och insekter. Grädde på moset var även att under ytan fanns en fin stenbeklädd botten. Fisken vakade igen. Nu såg jag att det var en Harr. Ut med flugan mot vaket. Nu gällde det att försöka bromsa flytringen så att jag inte gled för nära den vakande fisken. Nytt vak, men vid sidan av flugan. Flugbyte och ut med ett nytt kast. Kastet blev naturligtvis klumpigt, då jag blev stressad av att få ut ett snabbt kast. Fluglinan snärtade till vattenytan. Ingen reaktion. Fisken var säkerligen skrämd vid det här laget. Men så kom nästa vak. Harren var kvar och var i full färd med att ta något på ytan. Men vad? Eller tog den något under ytfilmen? Jag trodde att jag prövat allt i flugasken. Men så slog det mig att nattsländor inte hade prövats. Av någon outgrundlig anledning föll valet på en liten Goddard Caddis. Varför det inte blev en elk hair caddis som så ofta annars, vet jag inte. Kastet blev bra, ett par decimeter från den tidigare vakringen. Sekunderna kändes långsamma. Skulle jag göra ett nytt ka... pang Harren tog flugan resolut. Harren var krokad i mungipan, och nu började drillningen. Jahaja, Harren var mindre än vad jag trodde, den var lätt att få intill flytringen. Men då blev den sur och gjorde rusning efter rusning. Det blev att pusha hårdare. Till slut kunde en 35cm Harr fotas och återutsättas. 

Lite bilder från turerna:

Det blev även ett och annat kort på lite naturfenomen. Vet inte vad detta är. Solen var långt till vänster

Fina ytor

Nog borde det stå någon Harr vid stenblocken

Mer novemberharr och öring på torrt

5/11 och 6/11

Två turer att lägga upp. Första turen var en snabbsväng med sonen i vagnen. Vi fikade och hade det gott. Med mig hade jag flugspöet och tänkte kasta några kast. Längs kanten fanns en fin lövbeklädd vattenyta. Läge för landinsekter och förhoppningsvis lite vak. Tyvärr såg jag bara ett vak från Harr. Men vågorna ställde till det. Det var säkert fler vak som jag missade. Jag fokuserade på löven. Ut med flugan i lövhögen så att säga. Det var svårt att se på så långt håll och vågorna gjorde ju som sagt sitt. Men visst var det något som högg försiktigt efter flugan. Mothugg, men ingen fisk i andra änden. Jag stripade hem flugan för ett nytt kast. Då hugger en fisk igen. Troligtvis Harr då den visade mycket av sin silvriga sida. Bom på mothugget igen. Ut med flugan(Peter-Myran) bland löven och nu högg det igen. En liten Öring blev resultatet.

Tur nummer två togs från Flytringen. I svallvågorna från ringen, på väg ut. Hoppar en fin Öring. Jag fick fokusera på att inte byta till streamerfiske som möjligen hade kunnat lura öringen. På med Peter-Myran och börja fiska av ytorna. Många blanka fina ytor med sporadiska lövfläckar på ytan. Mycket tidigt i fisketuren ser jag ett kraftfullt vak bland löven precis bakom mig. Stor röta att jag upptäckte vaket, då jag precis vred huvudet för kast framåt. Snabbt in med linan och ett försök att kasta ett back handkast(finns säkert finare ord för det kastet) över huvudet och bakåt. Flugan landade förvånansvärt bra, någon decimeter från vaket. Smack så hugger fisken brutalt, och en intensiv kamp kan börja. Harren ifråga är stor och stark och drar ut en hel del lina i flera rusningar. Sen rusar den mot mig och under flytringen. Riktigt klurigt att drilla fisk bakom huvudet. Men till slut gick det bra. 45cm Harr. Snabbt kort och C&R. Harr nummer två högg mer försiktigt, och jag missade tyvärr mothugget. Skulle jag få någon mer chans. Nytt kast mot den heta platsen. Tiden gick, men så kom hugget, och nu mer våldsamt(samma fisk eller en annan?). Ny strid tog sin början, och flera rusningar. Även denna hade en benägenhet att simma under flytringen, och dra iväg mig. Motala tur och retur, och fisken kunde efter lite trixande med flugan få friheten åter. 41cm på den Harren. Bland löven såg jag ett litet litet vak. Jag kastade på nytt ut min fluga. Harren nöp flugan ytterst försiktigt. Tack och lov kunde jag kroka den. Detta var en mindre fisk på 27cm som snabbt kunde återutsättas. Allt som allt 5 vak. Men en mycket trevlig fisketur. Otroligt att kunna fiska vild ädelfisk på torrfluga så här sent på året. En ynnest att vara rädd om!

45cm Harr. Och otroligt stark. Återhämtade sig riktigt fort också vid återutsättningen

Mer eller mindre obegränsad i flytring

3/11 och 4/11 Jakt efter Vätterharr från flytring

Första turen gjordes med Johan, som dagen till ära fyllde år. För en dryg vecka sedan fick Johan tag på en flytring, och för några dagar sedan var det min tur att hitta en flytring. Vid fiskestället var det en del vågor, vilket gjorde det svårt för ett par nybörjare i flytring. Dessutom var det inga vak. Dock tre enorma öringhopp. Vi lyckades ta oss ut och började svinga våra spön. Spännande och en smula olustigt att sitta och guppa mitt ute i Vättern i en liten flytring. Men jag antar att det är en vanesak. Vaken uteblev som sagt var, och blindfiske med torrflugorna var ett faktum. Brutalt gick en Harr upp och tog min fluga, en myra #10. (Och därmed var målet att fånga en fisk på torrfluga i november avklarat) En liten stund senare. Började mina vadare att ta in lite för mycket vatten. Det slutade med att jag var dyblöt in på kalsongerna. Då Johan alltid är en man att lita på, så hade han med sig en arsenal med ombyteskläder. Det fortsatta fisket var räddat. Jag fick dock ägna mig åt landfiske. Vågorna gick höga. Men utanför låg en fin strimma med löv. Jag matade kast efter kast mot löven. Och upp stiger en Harr och hugger flugan. Återigen var det myra #10 som levererade. Ett stort tack till Peter för tipset om hans Myra #10(Peters blogg om flugfiske och Peters hemsida om flugfiske). Härefter kallar jag den Peter-Myran. Innan hemfärd kollade vi till en av bäckarna, och oj vad Öringen lekte. De var heller inte allt för lättskrämda. Summa summarum var det en mycket trevlig fisketur med födelsedagsbarnet! 

Michelingubbe?

Johan på G

Första Harren fångad från Flytring

Ett par lekande öringar

Johan fiskar på för fullt

Tur nummer två för veckan blev med Peter som jag lärt känna genom en flugfiskesida. Det är för övrigt denne Peter som tipsade om hans myrimitation. Dagen till ära hade jag klantigt nog glömt flugfiskevästen, flugorna, håven etc hemma. Peter räddade turen genom att jag fick låna av honom. Tack! Eftermiddagen bjöds på ett kik efter lekande öring. Och visst fanns de där, i full gång med leken. Det som var intressant var att de tenderade att vara mer lättskrämda än de öringarna från gårdagens bäck. Jag har ingen aning om varför. Därefter blev det flytringsfiske. Vattenytan var mestadels spegelblank. Harren och (Öringen?) vakade för fullt men väldigt utspritt.  De var ohyggligt kräsna. Bladlöss och små små svarta knottliknande saker. Peter hade ett par påslag men vi lyckades inte få någon till håven. Ingen fisk, men en mycket trevlig eftermiddag!

Peter in action

Senhöst