24 augusti 2014

V.34 första turen med sonen

Något jag under en lång tid hade tänkt göra, blev det nu äntligen dags för. Jag tog med min åttamånaders son ut på hans första fisketur. Det jag märkte var att han orkade en timmes fiske sen var han uttråkad. Ska man vara ute en längre stund så får det nog bli mycket lek, mat, sömn och inte fullt så mycket fiske.
Efter första öringen så märkte jag att det var markant svårare att kroka av fisk, med en bebis i en babybjörn på magen. I det läget/nivån där jag brukar kroka loss öringen(om jag nu inte lyckas göra det när öringen fortfarande är i vattnet) fanns det nu ett barn vars fingrar gärna ville ta på fisken. Efter lite trixande kunde fisken återutsättas, skönt att se var att den såg ut att vara mycket pigg när den simmade iväg.

Fisk nummer två tog även den på caddis tricoloren. Den var aningen större än den första och jag kände att jag behövde håva den stället för att vada ut i vattnet. Tiden gick och jag hade ett elände att få ut kroken. Den satt illa till och det skulle antagligen vara tvunget att avliva fisken. Jag bad en snabbön och kroken som var omöjlig att få loss satt helt plötsligt inte kvar i fiskens mun. Förvånad tar jag fisken i ena handen och kameran i andra... ett snabbt kort och ner med fisken i vattnet. Tiden gick och det var inte mycket liv i fisken. Den verkade tyvärr mer eller mindre död. Med Isaac hängandes i vågrätt läge så började junior att bli otålig, och vem hade inte blivit det om man blev tvungen att sitta/hänga på det viset. Tiden fortsatte att gå och nu var jag säker på att fisken skulle få följa med hem. Just i det ögonblicket sa jag: "fisk, kvickna till i Jesu namn"... tjoff så stack fisken iväg som när en ko släpps lös efter en lång vinter. Förvånad men samtidigt inte helt förvånad tog jag spöt för att gå mot bilen. Längst ut på linan satt flugan kvar helt intakt. Många skulle säkert skratta och bortförklara händelsen. Men jag tror och är oerhört tacksam att firren kunde få friheten åter.

                                           
Jag kommer dock ta mig en funderare på hur man lättast knyter på flugor och krokar av fisk med en bebis på magen.



Nu åker vi hem farsan!

V.33

*Jag började veckan med att utforska en ny å där det tydligen ska finnas lite öring och som turligt nog ingår i ett av fiskekorten. Tänk att man kan ha sådan tur ibland i Kronobergsområdet.
Rätt så meddetsamma från utloppet och uppströms så omges ån av betesmark. Efter ett par abborrar där, så fiskade jag mig vidare uppströms. Vattnet var på sina ställen mycket klart och jag fick syn på en kilosöring lite längre fram som stod väldigt nära högra kanten av ån. Nu gällde det att vara försiktig och inte skrämma fisken. Förstavalet av fluga blev en gräshoppa av foamvariant. Första kastet lades ut, men på tok för långt åt väsnter. Ingen reaktion från fisken. Nästa kast lades ut, men nu för långt till höger, och upp på land... och då minsann är det lätt att kroka både det ena och det andra. Som tur var det gräs, och jag lyckades få tillbaka både lina och fluga. Några flugbyten senare så fick jag till det perfekta kastet så att flugan driftade under det något överhängande gräset där öringen stod. Flugan närmade sig öringen centimeter för centimeter. Men kvar stod öringen och vajade i den svaga strömmen. Några kast senare gav jag upp och tänkte ta mig närmre öringen men med vetskap om att jag garanterat skulle skrämma den. Men icke. Öringen stod kvar. Nu var jag bara några meter ifrån... och det var nu dags att skämmas. Öringen var ingen öring utan svajande botten vegetation. Pinsamt värre. Jag gav upp betesmarksområdet och gick vidare in bland träden där ån/bäcken fortsatte. Det såg riktigt bra ut med små forsnackar, blankfläckar, träd och sten. Dock var det vid en del ställen en utmaning att få ut flugan på rätt ställe.


Bäcken fortsatte att se bra ut men det dröjde innan första hugget kom. En liten öring var uppe två gånger och tog torrflugan(caddis tricoloren), men jag lyckades inte kroka fisken. Vidare längre upp bytte jag taktik. Dags för två torrflugor. Och det gav genast resultat. Öringen valde tricoloren.



Tre hugg från öring, varav en krokad. Bäcken blev bara bättre och bättre, med ett par fina fall. Men ingen fisk. Jag bytte till och med till streamerfiske. Hoppas resten av öringen finns där någon stans.



*Dags för hemmavana jaktmarker. Men det fanns ett område där jag aldrig provat att fiska mig igenom. Det har aldrig blivit, oftast på grund av tidsbrist. Men nu var det dags att prova lyckan. Under knappa timmen blev det 5 öringar, och alla ville de ha streaking caddis tricoloren. Utöver detta hade jag ett par hugg på streamer och harörenymf.


Öring modellen mindre i den här ån. Tyder på en viss återväxt. Annars är de flesta öringarna här av större kaliber.



*Nu var det dags, ett för mig ofiskat område i en bäck där jag annars fiskar ofta. Johan hade tidigare i år rekat stället och sett ett par mindre öringar vaka. Sträckan var inte så lång, men det såg ändå lovande ut.

Tyvärr inga hugg. Jag kanske nötte lite väl mycket och länge med torrfluga

I en annan del av bäcken finns det ett mycket fint parti, dock inte så lång sträcka, men det brukar alltid finnas huggvillig fisk. Det blev dock bara 1 öring och 1 mört. Båda tog på tricoloren-caddisen. Vid tillfället var det mycket lågt vatten. 








9 augusti 2014

Första färnan på fluga

Med hjälp av god guidning från Christofer lyckades vi lokalisera ett gäng med färnor. De verkade vara mycket förtjusta i brödbitar. Därefter kastades en caddis med haröra som upphängare ut bland färnorna. En färna steg snabbt för att ta nymfen. Första färnan var landad och återutsatt. Fisket fortsatte och förhoppningen om att de skulle ta en torrfluga var stor, då de gärna tog brödbitarna i ytan. Men inget resultat. De verkade heller inte bry sig i nymferna längre. Och vem kan klandra dem när det hade flutit omkring stora brödbitar. Så en stor brödbit på nymfen och nästa färna satt på kroken. Denna färna var av modellen större. Vi fortsatte fiska en stund, men färnorna syntes inte till längre. Det fick bli hemfärd. Nästa gång hoppas jag de tar på torrflugan.

Inte den största... men den första

Den här kanotisten åkte förbi där vi fiskade gång på gång. 

Christofer som fick en streamerkrok rakt genom fingret. Fram med tången för att böja in hullingen och dra ut kroken. Sen var det bara att fortsätta fiska. Ingen gråt här inte.


Antagligen den minsta regnbåge jag har fått. (tagen på haröra)





4 augusti 2014

Semesterfiske efter plattfisk

Under vecka 30 styrdes kosan till sommarstugan på Öland för semestrande med min släkt. Bara några dagar innan fanns ingen tanke på att ge sig ut och fiska. Men av någon anledning snöade jag in på bottenmete efter plattfisk. Antagligen för att här fanns möjlighet att fixa till ett av de årliga målen, nämligen att fånga en ny art. Tacklet skulle helst bestå av mycket bling-bling och glitter. Inget jag hade nappat på, men plattfiskarna ska tydligen gilla schlager och After Dark... och ruttna räkor som legat ute i solen och gottat till sig.

Tidigt på morgonen tog jag och min svåger Svante vårt pick och pack och åkte iväg till hamnen i Färjestaden. Det blev en avkopplande morgon med frukost, kaffe och något hugg var. Av botten att döma så bestod den tyvärr inte av så mycket sand som plattfiskarna håller till på. På väg tillbaka till stugan träffade vi på en annan fiskare som vid många års fiskande vid hamnen aldrig hade fått någon plattfisk. Däremot stora fina abborrar.


Hem till stugan för fortsatt googlande: "plattfisk Öland bottenmete" etc etc gav väldigt dålig utdelning. De verkar ju finnas runt Öland. Som liten hade jag fiskat precis vid brofästet på Ölandsidan med morfar och pappa. Så där skulle nästa försök göras. Ett par dagar senare åkte pappa och jag dit tidigt på morgonen. Väl framme så visade det sig att det var runt 30cm djupt. På 20 år hade det tydligen hänt mycket med vattennivån. Snopna fick vi snabbt tänka om, och hamnen i Kalmar fick bli nästa anhalt. Botten verkade bestå av mer sand än hamnen i Färjestaden. Även den här gången vann den sociala trivselfaktorn över fångsten. Det ända som hände fiskemässigt var att en fisk i kiloklassen gjorde en explosiv attack mot mitt tackel precis när jag vevade upp till ytan. Lika snabbt som fisken hade attackerat och missat, så var den tillbaka till sitt gömme. Troligtvis var det en abborre av färg och form att döma.


Uteblivandet av hugg kan ha att göra med Pappas Pikétröja 



Fiske efter plattfisk kommer jag garanterat göra om. Förhoppningsvis med mer kött på benen så att om möjligen någon liten rackare till plattfisk kan hittas och luras att hugga.