26 juni 2017

Bäckfiske 40cm fet och fin öring

Två turer sedan Sälen


 Ja, bara två fisketillfällen sedan Sälenveckan. Känns ändå helt ok. Vardera tillfällena var närmre 2 timmar vardera.
Men vi börjar med några nya flugmönster...






Och nu till fisket...

Första turen var midsommaraftons morgon. Vädret var sådär lagom mulet och små nattsländor var i farten. Det vakade titt som tätt i de lugna ytorna nära strömmen. Närmre två handfulla med öringar blev det. Alla högg på elk hair caddis ginger.


26/6

Efter timmar av regn så blev vädret bättre och bättre från eftermiddagen och framåt. Så runt 16.30 kunde jag komma igång. Sol och mycket insekter. Men vattnet var näst intill chokladbrunt. Två öringar lyckades jag kroka ganska snabbt och en del missade mothugg. De tog på en elk hair caddis. Jag började dock så sakteliga att ge upp. Det var oerhört trögfiskat. Men jag smög ned på ett ställe för att komma åt att fiska uppströms, där jag under midsommaraftonen hade fått de flesta av öringarna. Samtidigt som jag drog ut mer och mer lina, så kastade jag några korta kast nedströms. Nära en stock flyger en stor öring upp med ett head and tail-vak. Men jag slet min Klinkhammer tricoloren ur käften på fisken. Så retligt så retligt. Så stor fisk får man oftast bara en chans. Jag tog dock ett par kast till mot fisken, och pang, så högg fisken och mothugget satt som det skulle. Nu började en spännande kamp. Fisken gjorde flera rusningar och försökte sticka in bland grenar och annat otyg. Men av en nåder så lyckades jag lirka fisken mot min håv. En för den bäcken finfin fisk på 40cm, Dryga 0,7kg enligt fultonkalkylatorn och fultonvärde på minst 1,12. Helt klart den största fisk jag fått där. I och för sig har jag haft tyngre fisk på, som slitit av tafsen. Nöjd med utdelning åkte jag hemåt. Det blir nya tag framöver!

Jämför övre fisken med undre. Samma bäck, och inte allt för lång ifrån varandra









22 juni 2017

V.23 och 24 Sälen med bland annat Västerdalälven, Fulan och Görälven

Åfiske med Peter innan Sälenresan

Vattnet var chokladbrunt efter gårdagens regn. Så förhoppningarna var inte enorma precis. Det fanns dock en och annan slända. Jag provade att snärta ut flugan mellan några buskar. Detta för att försöka komma åt en liten blankyta.
Det högg direkt, och jag var inte helt med på noterna. När jag och Peter sammanstrålade, så hade han fått en öring. Bra utdelning i det grumliga och oroliga vattnet. Det började nu bli mörkt och Peter gick mot bilen. Jag tänkte göra detsamma,
men då ser jag en öring vaka i angränsning till en ström. Efter lite stret så kunde jag kroka öringen på en rusty olive #16. Kul fiske med tanke på chokladen.




Sälenresa v.24

Färden gick mot Sälen och stugan i Lindvallen. En härlig vecka i fin natur med gott sälskap. Vi(Frugan, sonen och jag) packade om från vår bil till svärmor och svärfars rymliga Volvo. Där satt vi som kungar.
Närmre Malung började ögonen outsökt att fara längs med Västerdalälven. Hur var vattenståndet, kunde man om möjligt se några vak, trots bildfärd i 90km/h. Vattenföringen verkade ok, möjligen något högt. Och vak... jo några vak närmre
bron mot Lindvallen. Detta verkade lovande, och fiskeabstinensen var på topp.
Söndagen och måndagen tog vi det lugnt, bortsett från en 5kilometersvandring.





Tisdag:


kl 19-22 föll valet på Fulan, efter fina tips från Tommy. I början vakade det en del uppströms en nacke. Flugvalet blev olika gula forssländor. Och fisken högg. Men det blev bom efter bom med mothuggen. Vid något tillfälle såg jag
verkligen hur Harren vrålmissade min fluga vid dess hugg. Jag bytte fluga till en Klinkhammer tricoloren. Det högg direkt där en Harr vakat snett nedströms mig. En liten 20cm Harr kunde krokas, drillas och snabbt återutsättas. Därefter
hade jag ett par hugg till, sen dog aktiviteten ut. Summa sumarum... Det vakade och högg under första timmen. Sen tvärdog det. Få insekter. 10 hugg varav 1 Harr fångad, så 10% krokning är inget att skryta med. En väldigt trevlig och
spännande plats som jag mer än gärna provar igen vid en bättre tid på dygnet.



Onsdag:


Kl 13-18 var åkte familjen och jag till Latmanstjärn. En tjärn jag sporadiskt fiskat i förr. Men så pass lite att jag inte kan yttra mig om fisket. Tjärnen ligger mycket vackert och bara det gör att det känns välsignat att vara där.
I Tjärnen finns Röding, Öring och lite Abborre. Så pulsen var mellan varven lite extra hög. Det fanns ju möjlighet att fånga första fjällrödingen. Små nätta vak syntes i perioder av Rödingar. Små Griffiths Gnat fick det bli.
Under timmarnas gång hade jag en hel del hugg. Men ideligen missade mothugg. Så otroligt lömska hugg. Längs den gräsbeklädda myrkanten vakade en Öring med ett fint head and tailvak. Ut med flugan en meter framför vaket. Någon sekund
passerade och flugan försvann i ett gluffs. Tänk om all fisk kunde hugga så resolut, då skulle krokningsprocenten se lite bättre ut. Jag tog några kort och lät den få friheten tillbaka.


Nu började lukta gott från grillen. En go paus från fisket, och köttet smakade riktigt gott. Allt medan de små vaken fortsatte att poppa upp titt som tätt. Efter maten lånade jag mer än gärna ut flugspöet till frugan. Det var debut.
Med tanke på att det varförsta gången, så såg det riktigt bra ut. och några lömska hugg hade hon. Vi bytte fluga till en mer synlig. Valet blev en Green Drake Irish May fly. Fisken högg på den flugan också, men fortfarande lika lömskt.
Det började närma sig hemfärd, och vi plockade ihop våra saker så smått. Jag tog några sista kast mot de små vaken. Det högg och nu äntligen kunde jag kroka... en Mört. Vilken fadäs. Har jag alltså stått en hel dag och fiskat på
småmört?! Aja, nu kan jag skratta åt det hela.



Nog är den lite röd, men inte en Röding







Torsdag: 


Vi beslöt oss för att ta en långvandring runt Myrflodammen och stora Tandån. Vi såg fisk som vakade direkt vid dammen och i ån. Men fiske fick det bli i slutet av vandringen. Fin natur att vandra i och Kaffet med kyrkbullarna från
fjällkyrkans café smakade utsökt. Isaac växlade mellan att gå och sitta i bärstolen som jag fått låna av min kollega Mats(TACK!). Isaac, Svärfar och jag kom tillbaka till Bilarna lite snabbare än frugan och svärmor. Så jag smög ner
till Tandåns öringar. De vakade för fullt. Desländor jagsåg i luften var Vassländor och små små bäcksländor. Valet blev därför "Hellbeast the destroyer" och "Thou shalt not LIME". Det blev fyra öringar på en 20min. Sen dog vakandet ut.
Troligtvis för att jag rört om i grytan lite för mycket. Jag provade dammen en 10 minuter, och hade ett våldsamt hugg. Men tyvärr drog jag flugan ut munnen på Öringen. Jag tippar på att öringen kunde ha vägt runt kilot.


På kvällen blev fiskesuget för stort, och jagåkte ut mot Mitvråtjärn. Planen var den att, skulle jag se bra med vak i rödingtjärnen så skulle valet bli denna. Men som vanligt vid Mitvråtjärn, så var det vakfritt. Så då knatade jag
genom skogen och kom fram till Görälvens lite snabbare partier. Jag misstänkte att vattennivån var lite högre än sist jag var där. På grund av den strida strömmen var det svårt att vada. Så jag smög längs med kanterna och fiskade
av dessa platser. Öringarna stod oftast i blankfläckarna bakom stenar. Från kl 20-23 blev det 6 öringar och 3 harrar. Ingen bamsestorlek på fisken, men riktigt kul fiske. De högg som galna på "Helbeats" och "LIME", därefter när
jag hade lite svårt att se satte jag på en stor "Vulgatamonstret". Sista fisken fick jag precis vid 23. Därefter hade jag några hugg, men jag hade för svårt att se flugan i den strida strömmen.



Brunöring i all ära, men en Svartöring, det är grejer det.





 Den här vägen ville GPS'n att jag skulle köra in på

Kvällens minsta

Lägg märke till stjärtfenan. Lekskada, Gädda eller?




Mitvråtjärn




Lördag:


Västerdalälven kl 20.30 -23.30 En del småinsekter, men väldigt få stora. Men trots det fiskade jag med lite större Dagsländor. Och visst högg harren. Det blev 4st och lika många missade. Harren var väldigt utspridda och inte så
centrerade som de var i höstas. Kan ha berott på det lite högre och instabila vattenflödet + att jag såg en del skoavtryck.
På hemvägen stannade jag till vid en bäck(Färdsjövalla) där jag sett vak tidigare. Det var sent och det var svårt att se flugan. Så valet blev "Vulgatamonstret". Flugan driftade sakta sakta i den lugna höljan, och en lten öring
på 10cm tog flugan. Drillningen blev kortvarig. Att se en så liten Öring ge sig på en 3cm lång fluga med buskigt hjorthår. Ja då är de aggresiva. Framför bron var det mer strömt med bakvatten på varsin sida. Jag doppade ut flugan
på andra sidan vid strömmens angränsande till bakvattnet. En Öring slet tag i flugan direkt. Och jag kände motståndet i bråkdelen av en sekund. Ingen bjässe, men helt ok. Jag vet inte varför. Men jag duttade ut flugan mot samma
område. Klockan var nu 23.30, så jag såg i pricip inte flugan. Men i driften kände jag hur linan drog iväg. En Öring hade sugit ner flugan. Jag tänkte att det var mig en ettrig liten Öring som hugger igen. Men så känner jag
motståndet och Öringen gav flera fina rusningar. Jag tar ett steg ner mot vattnet för att håva fisken. Givetvis, tt par cm ifrån håven, så snärtar den till och flugan far som en katapult mot mig. Snöpligt. Särskilt med tanke på att
fisken säkert var halvkilosklassen. En riktigt fin bäcköring med andra ord.

Harren tog en tur ner till botten med torrflugan


Har ljusat upp bilden väldigt mycket. Till höger om grenen i mitten högg den stora Öringen


7 juni 2017

Årets första Harrar och öringjakten går vidare

Harrar

Äntligen hittade jag Harr, på detta nya ställe. Vätterområdets Harr ligger mig ju mycket varmt om hjärtat. Så för mig var det extra roligt att de två Harrarna var små. Det betyder ju således att en föryngring sker. Dock behöver den mycket hjälp framöver, för att få upp beståndet.
Fisken vakade och "Thou shalt not LIME" föll dem i smaken.



Öringjakt

Tre småturer på två dagar känns helt okay. Dock får jag vara lite försiktig så jag inte hamnar i stressfisketräsket. Men måndagens tur och de båda turerna på Nationaldagen blev riktigt lyckade. Måndagen var väldigt rofylld med många pauser för vakspan, vilket är hälsosamt för mig. Det var dock ingen vak- eller insektsfest. En del i början som sedan mattades av. Men några fiskar och jag kände mig nöjd.
En kul incident inträffade då jag lagt ut ett kast och ser flugan drifta mot mig. En fisk går upp och hugger flugan. Mothugget sitter och jag ska börja drilla in fisken. Jag märker dock i mothuggsläget att jag står precis i ett träd/buske. Och för varje linindragning drar jag med mig grenar och blad. Ja det var säkert en syn. Och tack och lov finns inget sådant på film. För så roligt ska vi inte.




Inför nationaldagen hade jag knåpat ihop en sverigefluga: "Swedish Mayfly". Den flugan i blått och gult hade jag tänkt skulle fungera att lura någon öring på torrfluga precis under nationaldagen. 
 Ingen vidare vakaktivitet och få insekter. Ett par missade mothugg och sedan på slutet innan jag hade tänkt lunka mot bilen. Så ser jag en Öring vaka nära land. Okay, ett sista försök får det bli, tänkte jag medans jag gjorde en u-sväng. Jag kröp ner på knä och la ut flugan. Och fortsättningen finns på filmen nedan:










Senare på kvällen såg jag en lucka att komma ut till ån. Kl 21.00 var jag på plats och kunde börja svinga spöet. Massor med smått svärmade över vattenytan, och titt som tätt vakade en och annan öring. Jag vadade försiktigt ut i det klara vattnet. Jag lade några kast uppströms, men inget hände, och inga vak. Däremot nedströms där strömmen började ebba ut, så vakade i alla fall två tre fiskar. Hade jag alltså inte skrämt dem. Försiktigt hukade jag mig ner och kastade ut. Nedströms torrflugefiske är inget jag besitter stora tekniska kunskaper inom. Jag försökte så gott jag kunde med att få ut flugan, med möjlighet till så lång drift som möjligt. En fisk högg i andra kastet, men jag missade. Och även en andra gång. Sen vakade inte den fisken mer. Till höger om den, vakade en ny fisk. Efter några kast så fick jag till en bra drift och fisken högg. Fisken runt 25cm gav en fin kamp.
Jag betade av så mycket jag kunde innan mörkret var för påträngande. 22.30 fick jag min sista öring. Den tog en buskig Chuck caddis. Mörkerfiske är kul, men för mig ruskigt svårt att se flugan, hugget och få en bra drift. När jag gick till bilen slog det mig att det ändå blev dryga handfullen Öringar. En och annan Danica i spinnerstadiet visade sig. Och ett monstervak under mörkrets inbrott inträffade. Dock kunde jag inte helt lokalisera vaket. Men men mycket nöjd ändå.








3 juni 2017

Primetime, nu kläcker det

Känslan är alltid densamma

Nu vill man pausa tiden i naturen. Dra ut på kläckningarna av de större sländorna, så länge det bara går. Det gäller även att försöka utnyttja de dagar som inbjuder till finfint torrflugefiske. Dessa tingest är inte helt lätta. Pausa tiden blir svårt. Att hoppas att kläckningarna blir långa och utdragna blir tyvärr också svårt. Vulgatan och Danican har ju sin korta kläckningstid. Tyvärr är det bara myggen som har vett att kläcka mer eller mindre året om. Att tajma in de bra fiskedagarna under kläckningsperioden är allt annat än lätt, med jobb, familj och annat smått och gott. Tiden räcker sällan till. Och det är här det är lätt att, ja i alla fall för min egen del vaggas in i stress. Om man nu kan använda termen "vagga in" i samma mening som stress? Så det gäller att fiska lagom, så mycket man känner att man mår bra av och givetvis i samklang med nära och kära. En hel del fiske har jag hunnit skrapa ihop under de senaste två veckorna. 

Kalvsjön x 3       (22/5, 23/5 och 29/5)
Förra året kom Vulgatakläckningarna av sig lagom till att Johan och jag åkte dit. Väder och vind ställde då till det. Välsignad med ett nytt år och nya möjligheter att få återbesöka Kalvsjön.

Första turen, ingen vakfest och ingen kläckningsfest. Men nog var det på gång. En del fiskar gick och vakade frekvent. Vilket är mycket trevligt. De allt för vanliga strövaken är så mycket svårare att koda av. Vädret var helt ok, växlande molnighet och en gnutta vind. Första fiskeplatsen fick bli vadstället höger om campingen. Ett trevligt och lättvadat ställe. Inte allt för långt ut gick några fiskar och vakade regelbundet. Flugvalet blev en Graylinghammer of justice. Efter andra kastet hugger det våldsamt, och det blir åka av. Dock kände jag att jag hade kontroll på situationen hela vägen. När fisken närmar sig håven ser jag att det är en stadig bit. En fin hanfisk. Fisken håvades och kunde släppas tillbaka.





Efter denna firre, vandrade jag till höger. Där träffade jag på en flugfiskare som hade haft god framgång med en kläckare med hjorthår. En kreation från Martin Ågnell. Vi samspråkade länge och väl. Han gav mig ett exemplar av kläckaren. När vi fortsatte prata, så vakade en fisk snett ut mellan bryggan och vassen. Mannen utbrast, gå ut och ta den. Nejnej det är din fisk att fiska på gav jag som replik. Men han tyckte absolut att jag skulle vada ut och försöka. Under tiden hade han en fisk som han kunde fiska på närmre bryggan. En fisk var uppe mot hans fluga direkt. Men tyvärr ingen utdelning. Nu vakade "min" fisk igen. Ut med kläckaren... den fick inte ligga länge förrän en regnbåge resolut knep flugan. Precis vid detta vadningställe fick jag en regnbåge och en öring på väldigt kort tid. Kul att flugan funkade så klockrent. Ett stort tack till den vänlige mannen!





Kläckaren

Tur nummer två till Kalvsjön

Johan och jag tog en tur på kvällen, för att se om Vulgatan skulle visa sig från sin bästa sida eller inte. Det blev återigen en topptur till Kalvsjön. Inga massiva kläckningar men helt lagom! Vi hittade ett ställe där jag skulle gissa på att inte så många vadade vid. Snårigt och otillgängligt, dyigt och djupt. Men precis utanför kanten gick fisk och vakade. Så fort någon Vulgata kläckte, så varde där och käkade. Här fick vi användning av vårt smygfiske. Försiktigt försiktigt. Vi ville göra oss så osynliga som möjligt. Ett felsteg, och de strandnära fiskarna skulle simma iväg. Vi stod helt stilla. Fisken vakade bara några meter ifrån oss. Vi fick varsin fin öring och missade några mothugg, då fisken bet om flugan sådär retligt försiktigt.
Vi tog våra bilar och åkte över till andra sidan. De flesta "heta" platserna var upptagna. Vi gick från brygga till brygga och vadade där emellan. I korta perioder kläckte det fint och fisken glufsade i sig. Dock inte så att vattnet "kokade". Men stundom hade vi vak att fiska på. Utvadad i ett vasstråk kunde jag med ett tarvligt rollkast få ut min(Tänk flugan på bilden fast mörkbrun Vulgata emerger full-hedge:

Det tog verkligen tvärstann och 0,15-tafsen brast till slut. Jag hann tyvärr inte ge fisken tillräckligt med lina. Elände. Andra gången det händer under Kalvsjövistelserna det här året. STor fisk var det. Men hur stor, det lär jag aldrig få reda på. Allt som allt en lyckad tur med flera öringar var och en regnbåge.


Johans fina öring(lägg märke till de tre öringarnas olika färgteckningar)


Tur nummer 3 till Kalvsjön

Jag och Johan började dock dagen med lite bäckfiske. Jag hade dagen innan rekat en timme och kollat vakaktivitet och insektsliv. Allt var på topp. Det hade vakat lite överallt. En vad jag trodde liten öring skvätte gång på gång i strömmen. Den högg lika futtigt när min Hellbeast the destroyer split wing #16 longshank driftade nedströms. Men fisken gav fint motstånd.
Skaplig bäcköring

Det vakade en del i bäcken på sina håll. Johan satt nedhukad och jag stod ett par meter ifrån och mixtrade med tafs och flugval. Då vakade det precis bakom ryggen på mig. Nedströms dessutom. Tydligen hade jag stått på samma fläck så pass stilla och så pass länge att fisken inte tänkte på den skäggige herren i metal-logoprydd fiskeväst. 
-Vad tror du Johan, kan du komma åt den?
- Ja möjligen, om jag sitter kvar på huk och gör några försiktiga kast.

Jag stod kvar blickstilla, och Johan började måtta ut kast mot fisken. Flugan drev fint mot den vakande fisken. Bastant men samtidigt försiktigt togs flugan, och Johan kunde börja drilla fisken. Det var en fin madam. Johan böjde sig ned och sträckte ut håven. Precis vid håvningsögonblicket svängde fisken ursinnigt och den hullinglösa kroken lossnade från käften. Snöpligt men spännande. 

Den där blicken, när man precis missat en finfin fisk


Insektslivet mattades av, och likaså vaken. Johan lurade en liten öring innan vi beslöt oss för att vandra mot kaffetermosarna. Vi dividerade en stund samtidigt som vi avnjöt vårt kaffe. Vi kom fram till att vi skulle dra vidare mot Kalvsjön för att spendera ett förhoppningsvis godartat kvällsfiske.




Det blev en stunds fiske. Men nu var fisket mycket svårt. Väldigt få vak. Efter mycket blindfiske så fick jag en regnbåge att hugga på en Vulgata emerger full-hedge. Men det satt långt inne. De få vak som syntes verkade inte handla om vulgataätande.

Kalvsjön

En variant av Johans Olofssons Hellbeast the destroyer

Ett nytt påfund av undertecknad. Flyter som en kork tack vare foamkroppen.


Klubbsjöfiske vid den pittoreska och rogivande gölen

Öringen här, som jag skrivit om tidigare, är så nära man kan komma ett vilt öringbestånd i en liten tjärn någonstans uppåt landet. Detta har vi tyvärr inte här nere i Småland. Men, det här är nog det närmsta man kan komma. Så fantastiskt ställe med vakvillig fisk. Öringen har gått här i nära 4 års tid. 

31/5
Jag möttes av ett regnoväder. Tack och lov så blåste det kanppt något, så det var ändå rätt behagligt vid gölen. En och annan Öring vakade faktiskt. De verkade sikta in sig på småknotten och annat bös.
Under de 1,5 timmarna jag var där bjöd Öringarna upp till ett mycket spännande torrflugefiske. Flugorna som fungerade ypperligt var "Silver Drake variant" och "IFS Tobi"(Dessa finns på bild under "flugbindning". Fisken tog dem både vid stillaliggande och vid stripad hemtagning. Ett fiske allt från försiktiga hugg och explosiva hugg. De explosiva huggen var så pass kraftfulla, så hade jag haft ett dåligt hjärta så hade en hjärtattack varit nära. 
Med mobilen i ena handen och flugspöet i andra lyckades jag filma huggen, krokningarna. Så pass att jag lyckades håva 5 öringar som snabbt fick friheten åter.
Kalasväder precis innan hemfärd.



"Pollenfiske" måste läggas till i ordlistan

1/6 Öringgölen
Mycket finare väder. Men kinkigare öringar. Nu gällde det verkligen att invänta ett vak. Och möjligen att det då gick att överlista dem. När jag hade fått första Öringen(tagen på stillaliggande Green Drake variant). Kände jag att jag kunde satsa lite tid på att försöka lura någon fisk på några klassiska mönster som jag aldrig fått fisk på. Detta var ju ett av målen uppsatta för 2017. Jag kan ju känna att det är märkligt att jag inte fått fisk på t.ex E-12 eller redtag. Nu skulle jag minsann fånga någon fisk med hjälp av E-12. Jag kastade mot vak efter vak. Men inget hände. Till slut gav jag upp idén och provade lite annat. Hellbeast the destroyer, Green Drake variant fungerade bra vid de allt mer sporadiska vaken. 4 öringar tog på stillaliggande torrfluga, 1 öring tog på en fluga som jag lät dansa upp och ned på ytan, så kallat "Duttfiske". Ett till ord som bör inskrivas i ordlistan. Nedhukad vid kanten ser jag en stor mal på en 3cm hasa sig fram över vattenytan. Det här blir spännande tänkte jag, och började filma. Tjoff så hamnade malen på en av öringarnas matlista. Häftigt värre! Så det var inget annat än att knyta på en irländsk Mayfly(Suveräna flugor som fungerar både stilla och aktiva). Jag började hasa in flugan, och öringen tvekade inte. Fisken kunde krokas och återutsättas. Mycket av detta finns på film. Som kommer i någon större årsfilm.

Intressant att Gölens öringar ändå varierar en del i storlek



Lite filmklipp från fisket


Slow mo


Risk för hjärtattack



"Duttfiske"

Jag har lagt upp lite nya flugmönster under fliken "flugbindning"...