9 november 2014

V.44 Sista rycket för i år?

Under denna vecka blev det två tillfällen för fiske. Dessa två korta, intensiva fiskpass gav kanonfiske.


Tillfälle 1:

Detta hårt reglerade vatten som ena dagen kan vara bitvis torrlagd och nästa högt flödande. Denna dag var vattnet högt. Antagligen för att det regnat en hel del innan. Vädret var mulet men mestadels uppehållsväder. Jag hade egentligen för avsikt att försöka satsa på att lyckas lura min första gädda på fluga(Nu har jag iofs fått en del gädda på flugspö, men de har alltid bitit av linan). Jag hade knutit på en 0.30 flätad lina ute i änden och smetat in den i sjunkpulver. Men vid utloppet och ut i sjön möttes jag av starka vindar. Gäddorna fick vänta, och jag gick uppströms där det var lä på många ställen. Med en svartvit konzonker till fluga som egentligen var ämnad för gäddorna började jag kasta. På ett ställe hade jag kastat flertalet kast då jag kom på att jag ibland brukar få hugg på streamers och streaking caddis när jag börjar veva in flugan. Detta upptäckte jag förra året vid några tillfällen då jag skulle veva in flugan för att byta fluga, eller gå vidare. Detta vevande får flugan att rycka med små men intensiva rörelser. Och antagligen har fisken svårt att låta bli att hugga. Det dröjde bara några sekunder så högg en öring. Det kändes direkt att det var en öring av modellen större. Jag pressade den hårt för att snabbt kunna återutsätta den. Två öringar till blev det på den stora streamern.

När fiskesäsongen går mot sitt slut så tar hockeysäsongen vid. Go Flyers!

42cm


Tillfälle 2

Lite mindre bäck, vädret var mulet till att börja med. Vattennivån såg idealisk ut. Lagom flöde och vattennivå. Jag blev genast sugen på att gå igenom torrflugorna. Torrfluga när november stod in på knuten. Jodå, en mygga av hjorthårskropp kastades en bra bit uppströms där vattnet var brett med många fina ståndplatser. 

Men inget hände. Jag vände mig då om och kastade nedströms där vattnet forsade lite snabbare. En liten öring var genast uppe för att ta flugan, den missade, men gjorde direkt ett nytt försök och då satt den på kroken. I detta lägen är man tacksam att man inte drar undan flugan för snabbt när en öring missar flugan. Det visade ju sig att öringen mer än gärna ville jaga efter flugan. 

På bilden så ser vi en ett sidospår på åfåran. Där högg nästa fisk, den tog på en caddis tricoloren.

Nu hade jag fått en på mygga och en på caddis. Jag fortsatte med caddis. Men det gick lite trögare. Jag knöt då på en husmasknymf i krokböjen på caddisen och då högg tredje öringen. Jag bytte sedan runt mellan torrflugorna och struntade i nymferna. Det var ju torrfluga jag ville fiska med. Det gick nu ganska trögt och jag valde att röra mig lite snabbare mot favorithöljan. Innan denna hölja skrämde jag två stora öringar på två olika ställen. Med facit i hand borde jag tagit det lite lugnare där.
Framme vid favorithöljan började solen titta fram. Hade jag nu fått öring vid mulet väder i slutet av oktober så kändes det bombsäker att det skulle gå ännu bättre. Nu ska man ju inte bli för stursk när denna känsla infinner sig. Det brukar ju lätt bli "skitfiske" då. Jag kastar ut mitt första kast med caddis tricoloren i tafsänden. Den hinner knappt landa för en öring aggressivt tar flugan. Mothugget sitter och en liten öring landas och återutsätts.

Trots att Tricoloren hade gett fin utdelning, så kände jag för att byta till en geting. Känslan var att det kunde bli ett långskott då det var ett bra tag sedan jag såg en levande geting. Men en geting i favorithöljan kunde inte vara ett misslyckat koncept denna dag. Första kastet med getingen så hugger en öring. Snabbt återutsatt och jag kastar vidare. Nästa öring tar getingen.

Jag kastar återigen ut flugan. Denna gång blir blir det ett kast av lite längre slag. Inget händer... flugan fridriftar fint över vattnet... fortfarande ingenting... flugan är nu bara en 5 meter ut och jag har mer eller mindre gett upp just det kastet, då en öring hugger. Jag gör snabbt ett mothugg, men upptäcker att jag har metervis med slacklina ute. Jag drar till igen och nu riktigt ordentligt. Fortfarande ingen kontakt med flugan. Lite pinsamt fortsätter jag att dra och dra tills jag fått in linan och flugan. Detta kan skrivas in i boken om hur man inte flugfiskar.

Tanken var nu att det inte gjorde speciellt mycket. Jag hade ju fått 6 öringar. Getingen fick sitta på och jag fortsatte att kasta. Det slutade med 10 öringar, varav 9 togs på torrfluga. När öring nummer 10 högg, så såg jag hur öringen modellen större än de tidigare sakta sakta steg mot getingen. Det kändes som om allt gick i slow motion. Försiktigt sög öringen i sig getingen och mothugget fungerade. Några funderingar dök här upp. De mindre öringarna hade huggit aggressivt på torrflugorna både i stark ström och i lugnvatten. Jag undrar dock varför den större öringen tog det så försiktigt?



Antagligen var det de sista torrflugefångade öringarna för året. Skön känsla när allt stämmer!