Tenkara - japansk flugfiskekonst
Långa fjäderlätta flugspön, utan rulle och ingen fluglina. Ja detta kan låta en smula märkligt. Men nog ville jag prova när tillfället gavs då Conny i Habo SFK med initiativ från Peter drog ihop till en Tenkaraintroduktion. Tekniken var helt annorlunda än vid "vanligt" flugfiske. Och det tog en liten stund innan det lossnade för mig. Och ska jag vara helt ärlig, så lär det ta ett bra tag framöver om jag ska behärska Tenkara till fullo. Det jag hade svårast för var att kunna utnyttja linans fulla längd, vilket är ett måste då linan är en drygt en spölängd. Efter lite trix lyckades jag få en liten öring. Riktigt häftigt. Tenkara är helt klart värt att fortsätta prova. Lite konstigt att det inte är vanligare i Sverige med det här flugfisket.
Conny lär mig Tenkara (© Peter Elofsson)
Tillbaka till 7'-flugspöet
Det har fram till skrivandet stund blivit några tillfällen för fiske i strömmande vatten.
Ett av tillfällena blev väldigt speciell. Det började med ett kanonfiske och 21 öringar på elk hair caddis tricoloren. Detta på bara några timmar. Men sen stendog fisket. Och anledningen visade sig i vattnet längre uppströms. Vattnet var ytterst grumligt med en stank av diesel, som fick näsan min att slå bakut. Eftersamtal med Länsstyrelsen och kommunen så skulle de åka ut och titta på utsläppet. De misstänkte att dagvatten och spillvatten orsakat föroreningarna. Själv åkte jag ut dagen efter för att kolla. Nu såg vattnet riktigt bra ut, tack och lov. Jag gjorde några provkast för att se om fisken var kvar. Och jajemen det var de.
Svårfiskat under träden. Men det gick
Johan lurar kräsen Öring
Vacker syn
Ny flugask införskaffad. Här är det inte "match the hatch" som gäller, utan här följs veckans dagar.
Förorenat
Dagen efter
Inte ett vak. En kanotist berättade för mig att han närmre Jönköping sett mängder med Harr gå upp och vaka. Kan det vara så att Harren i södra Vättern rör på sig mer än Harren mer norröver?
Uppladdning för Dalarna
I skrivandets stund laddas det för fullt inför Dalarnaresan. Just nu binder jag Humpy's för de hårdare strömpartierna.
Planen var att slänga ihop några Humpy's(första gången jag binder dessa). Det var tydligen inte "bara att slänga ihop" dessa för mig. När jag sätter en och annan fluga, brukar jag fundera om det är värt mödan och slitet att försöka få tag på flugan. Det som brukar avgöra är hur lång tid flugan har tagit att bindas. Så förlorar jag en Humpy lär jag simma västerdalälven uppströms för att rädda den.
Humpy #12 longshank. Här har jag foam som ryggsköld. Jag laborerade även med material till kroppen: glowbrite, cdc och flyrite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar