24 juni 2015

Kräsen fisk i småland, Dalarna, midsommarfiske och Wexiö flugfiskeklubbs vatten

Småländska bäckar med kräsen fisk

I mitten av maj och kläckningen var i full gång, så styrdes kosan mot en öringbäck. Återigen slås Johan och jag av att fisken är kräsen. Som jag skrivit tidigare brukar det gå att lura dem med det mesta... om man nu inte lyckats skrämma dem. Men i år verkar det vara någon Michelinmeriterad mästerkock som varit och tutat i de småländska öringarna att inte äta vad som helst. Vi lyckades dock knäcka koden för dagen, olivgröna dagssländor! Det blev en del filmande under dagen, och fram igenom tänkte jag prova på att klippa ihop alla fiskeklipp under året till en liten film.

I början av Juni

Två dagar i rad åkte jag ut med sonen. fika, lek och fiske stod på programmet. Och anmärkningsvärt är att det går att få till mer fiske än vad jag trott när 1,5-åringen är med. 
Gul forsslända och Danica kläckte i lagom stor mängd. Men mina imitationer ville fisken inte ha. Efter fika och lek så blev det till att tänka om. "Varför äter fisken inte av det smörgåsbord som erbjuds?" På med en stimulatorfluga i änden på tafsen och iväg med första kastet, precis på samma ställe som jag hade nött dagssländeimitationer och dess kläckare... nu då, flugan hann fridrifta ett par meter och ett våldsamt vak och min fluga var attackerad av en stor öring. Men reaktionsförmågan i mothugget var allt annat än snabbt. Jag hade antagligen inte tro för att  någon öring ville hugga med tanke på alla tidigare flugimitationer som hade placerats över just den där platsen där det tydligen stod en öring. Efter 9 hugg utefter en liten bit av åsträckan lyckades jag äntligen med ett mothugg. En halvkilos öring högg äntligen på en Danicaimitation med kropp gjord av katthåret från Torsten.

Några exempel på flugor öringen inte ville ha

Dag två bjöd på samma spännande "kläcka-koden-för-vad-öringen-vill-ha". Detta år har det blivit helt klart mer än regel än undantag att öringen är kräsen.
De tidigare så gångbara Chuck caddis och elk hair caddis tricoloren vill öringen inte ha. En rusty Danica kastades uppströms och gled längs med strömmen. Rätt vad det är sögs flugan ned och linan spändes. En öring måste på ett listigt vis i ett mikroskopiskt vak lyckats suga i sig flugan. Tack och lov satt mothugget som det skulle och en fin öring kunde returneras tillbaka. Jag hade riggat upp kameran, så hugget och krokningen finns på film. Och även detta kort:



Längre uppströms ån där det brukar stå fisk började jag motströms stripa en danicaimitation där jag med olika flugor hade provat fridriften utan resultat. Nu däremot när flugan stripades högg denna öring explosivt.

Lägg märke till hur olika färgteckningen är mellan första och andra öringen

Vid flertalet av gångerna jag fiskat i år vid denna å så har en fluga vid namn Pastorn fungerat mycket bra, tyvärr har jag dock inte krokat någon av öringarna när denna fluga har använts.

Nu skulle jag vilja stanna tiden

Just här har jag inte haft någon vidare tur med öringfisket. Dock verkar de hugga tidigt tidigt på våren och även sent kring jul. 


8/6 rekande efter nytt fiskevatten

En bäck som jag länge funderat på att fiska i, får fortsätta att läggas på framtiden. Efter att lagt mycket tid på att åka runt och fråga efter fiskekort så verkade resultatet att bli att det inte fanns något fiskekort till sjön med tillhörande bäck, men en lekstund och fika med sonen kräver tack och lov inget fiskekort.

12-14 juni och Malung i Dalarna




Dags för årets Dalarnaresa...
Dagen innan vi åkte hade det skrivits om att Vulgatan hade börjat kläcka. Så förväntan var stor.




Inte så passande knivnamn till en person som mig veterligen har lika dåligt lokalsinne som mig. Tack och lov så var Christofer med, så antalet felåkningar etc var minimala.


Dag 1 Valldroån och Grössjön

Väl framme vid Jockes Zoo och fiske i Malung så spetsade vi öronen lite extra när Ove gav oss tips om vart vi borde fiska. Då älven var hög så åkte vi mot Grössjön för ta itu med sjöns öringar och rödingar. Men som dem bäckfiskenördar vi är kunde vi inte motstå att ta några kast i Valldroån. Christofer lyckades till slut att lura en abborre på Goddard caddis. 

Det såg onekligen bra ut, men var öringen höll hus vet vi inte

Johan mediterar antagligen över vilken fluga han ska välja


Efter någon timme vid Valldroån fick det bli Grössjöfiske. Till att börja med så regnade det en del men fisken vakade. Tyvärr avtog vakandet när regnet slutade. En fantastisk dag med oftast spegelblankt vatten. Men tyvärr ingen fisk på kroken. Vi pratade med några andra fiskare och det genomgående temat verkade vara: "svårfiskat". Nästa gång det blir Grössjön, ja då ska vi minsann lura fisken till många hugg.



Det ser nästan ut som Christofer faller i vattnet




Det borde ju hugga

Liknar det som kläckte, men fisken verkade gå och beta något under ytan

Johan ser aningen sammanbiten ut. Men jag antar att detta kort togs precis efter att Johan lyckats lösa det getingbo till trassel jag hade på fluglinan. Tusen tack! En annan möjlighet är att kortet togs strax efter att jag råkat att svinga flugspöet så att Johan träffades i pannan av en tungstensfluga.

Johans panna

Dag 2 Ogströmmen, Västerdalälven och Prästtjärn

Kartan studeras flitigt. Vart ska vi bege oss idag?

Vi valde att åka till Ove på Jockes Zoo och fiske för att höra om det hade kommit några nya rapporter om fisket. Almasjön hade fiskats utan resultat. Det verkade som Vulgatakläckningen hade avstannat. 

Turisterna


Det fick bli Ogströmmen till att börja med. 2012 då Johan och jag var där första gången hade vi fiskat Ogströmmen utan resultat. Men nog skulle det finnas fisk där, dock inte i samma viktklass som i Älven.

Ett axplock från Ogströmmen dag 2:

Myggmedel på!

Här högg fisken



Inte stora, men fina!

Ta i trä... en fisk som ville ha min Elk Hair Caddis






Tack för maten Johan!

Fisket för dagen i Ogströmmen var riktigt bra i perioder. Dock mestadels småfisk. Men kul när det hugger. I vissa partier stod de tätt och i vissa partier var det svårtrugat. När vi kollade med varandra om hur fisket gick och vilken fluga som fungerade. Så hade Christofer tagit alla sina på nattslända, Johan sina på oliv dagslända och jag de flesta på nymf och några på Elk hair caddis. Fisket mattades av allt eftersom dagen gick. 

Under eftermiddagen/kvällen valde vi ändå att försöka oss på Älven. Älven hade på detta ställe gått ner så pass att det gick att vada i kanterna. Det började riktigt bra med en grov Öring som visade sig vara en...



I övrigt blev det inga fler hugg för någon av oss. Vem vet, det kanske behövdes några dagar av stabilare vattenföring så att fisken ville komma igång och hugga?

Innan mörkrets inbrott stannade vi till vid Prästtjärn. En fin tjärn med Öring och en och annan röding. Vattnet låg spegelblankt och fisken vakade sporadiskt. Alltid så där retfullt långt ut så att man precis inte nådde dit. Dock gick det någon enstaka gång, men fisken ville inte ta på torrt. När det började bli dags för hemfärd till stugan stod jag och slökastade en zonkerstreamer samtidigt som jag pratade med Christofer. Då vakar en fisk bara en 10 meter från där vi står. Jag försöker snabbt få ut zonkern och efter ett par korta ryck i hemtagningen av flugan så rycker det till i fluglinan. Mothugget görs och drillningen av en kilosöring kan börja. Johan hojtar ett stycke därifrån om vad öringen högg på.          -"Den högg på en orange Danica"... 
-"Orange Danica? Det finns ju inte..."
Johan kommer allt närmre oss och nu hör man mumlandes:
-"det räknas inte om den inte tas på torrt"
Så pratar en sann torrflugefiskare!




Kort från Prästtjärn och Västerdalälven:



Att möta kanotister som önskar en "lycka till" är inget gott omen!




Fulast min vinner


Dag 3 Ogströmmen och Lyån

Sista dagen. Ja var ska man avsluta dagen någonstans? Ogströmmen fick det bli, då vi hade haft störst lycka där. Resultatet blev ungefär detsamma som dagen innan. Med mycket fisk. För att ta ett exempel, så krokade jag säkert en 5 fiskar på 20 minuter, och alla stod väldigt tätt. Sen kunde det ta en timma utan resultat. Vid ett tillfälle kommer jag ihåg att jag körde med olika varianter av flugor över ett ställe som såg bra ut. Jag bytte till polygarnvingad tricoloren caddis, och i första kastet ser jag en Harr gå upp och ta flugan. Då känns det rätt gött! Genomgående var dock att det även den här dagen mattades av ju längre dagen gick. Vi beslöt oss för att åka in till Malung för att äta och fundera över nästa strategi. Vi hade hamnat i ett tillstånd där rådvillhet till vilket flugval som skulle väljas etc etc. 
Kvällens sista fiske skulle bli vid Åsbyråtjärn som är en flugfisketjärn med öring och en och annan röding. Men på de små vägarna hitan och ditan kom vi fram till en bom. Aningen frustrerande med vetskapen att vi var tvungna att köra runt sjön i Öje åt andra hållet för att komma rätt. Ett snabbt beslut togs. Vi avslutar med lite bäckfiske i Lyån som rinner ut i Ogströmmen. Här avslutades Dalarnaresan 2012 och det fick även bli årets avslutning. 

Ett axplock från sista dagen








Torrfluge-Johan drillar Harr 


Vid Lyån, Johan hade hugg. Men i övrigt ingen lycka. Jag struntade i vadarna och knatade runt i tennisskorna, och gick naturligtvis ner mig i vattnet. Jag fick snabbt känslan från 2012 års fiske vid Lyån då jag halkade på de hala stenarna slog i handleden så blodet rann.. hmmm det var något mer, just det jag knäckte spöt i fallet. Jag undrar om inte stenarna i bakgrunden kan ha varit där jag föll.

Summa summarum, trots en del omständigheter kring fisket så var det en riktigt kul och lyckad resa med goda vänner! Ett stort tack till Ove på Jockes Zoo och fiske  och Karin och Bengt Ohlins trevliga stugor. Vi kommer tillbaka!



Midsommar vid Kalvsjön

Min kära fru var tyvärr tvungen att jobba under midsommaren. Så jag och lille sonen packade matsäcken och fiskegrejerna och styrde kosan mot Lammhult och vidare till Kalvsjön nära Ohs. 
Jag möttes av en trevlig klubbmedlem som gav mig tips, och även den mytomspunna Kalvsjösländan. Tusen tack. Det blev mycket fika och lite fiske. Men på den lilla stunden med fiske högg det friskt. Jag hade precis lagt ut ett slarvigt rollkast för att dra ut mer lina för nya kast, då en fisk hugger på min chuck caddis. Med så mycket slacklina ute blev det inget vidare mothugg. Men jag hann känna fisken en stund innan den slet sig. I nästa kast då jag stripade caddisen i ytan hugger en fisk, men jag missade mothugget. Jag bytte fluga då jag såg att Vulgatan till min förvåning fortfarande kläckte. Direkt utanför näckrosorna hugger det, där en fisk hade vakat för en kvart sedan. Mothugget satt som det skulle och en fin regnbåge på 0,7 kämpar stenhårt.
cdcmaterialet på min Vulgatakläckare blev genomdränkt under drillandet, så det fick trixas och grejas lite för att få den att flyta igen. En fisk vakade till höger. Jag hade sett rutten som fisken verkade ta. Så jag kastade snabbt ut flugan en halvmeter från vakplatsen, och en regnbåge slår till flugan med stjärtspolen. Detta fenomen hade jag hört från en tidigare kollega att han varit med om vid Kalvsjön. Några sekunder fortlöpte och jag ser att Regnbågen på nytt stiger mot flugan. Den tar flugan försiktigt. "God save the Queen" och mothugget sitter där. 1,2kg.
Kalvsjön kommer jag definitivt att besöka igen!



Ett annat fint ställe om man är medlem i Wexiö flugfiskeklubb eller känner någon som är medlem så får man ett dagskort för 200kr. Helt klart värt det. Jag fick följa med Johan nu en kväll. Jag fick nästan en liten trolsk känsla  vid den lilla sjön. Mycket fint. Och skygg regnbåge och öring visade sig i försiktiga vak, även en del mer explosiva vak. Johan fångade en regnbåge och en öring. Alla tagna på hans oliva specialtorrfluga. Jag missade ett hugg på min vulgatakläckare då jag drog hem den som en nymf. Ett Regnbåge lyckades jag kroka på ett haröra. Jag hade på vis i värden inte en chans med min tunna nylontafs. Regnbågen kämpade tjurigt ner mot djupet och kvar fastnade min fluga i botten. Så kan det gå.  




























26 maj 2015

Sonen i vagnenfiske och Sunnedamm

Utflykt i skogen med sonen

Några kast... leka med sonen... några fler kast... leka med sonen och vips så hade en timme gått och det började bli dags att åka hem. Hur gick då fisket? Utan polaroidglasögonen var det svårt att se flugan på vattnet. Den gula forssländan åkte gång på gång under ytan i den starka strömmen. Det var inte helt lätt att få en bra drift på flugan, och så var det ju dessa polaroidglasögon. De låg säkert hemma på hatthyllan och hade det gott. Flugan åkte på nytt under vattnet av en turbulent ström... var det enbart strömmen eller var det en fisk som försiktigt högg. Snabbt gjorde jag mothugg och till min förvåning satt där en liten öring.

Lika turbulent som kvalitén på kortet



Solen var härlig men fortsatte att göra fisket svårt. Över ett parti nötte jag på med några dagsländeimitationer, men utan resultat. Då fick det bli dags att tänka om helt och hållet. På med en geting nya kast över samma ställe. Redan efter andra  kastet hugger en öring, men jag har dålig tajming i mothugget. Öringen visar sig ett par gånger till men nu mer försiktigt. Nu fick det bli en stor rödmyra, den skulle jag väl ändå kunna se i strömmen och förhoppningsvis kunna lura den "oplockade gåsen". Det högg direkt och fisken var krokad! Det var Ant'e dumt

Precis till höger högg öring nummer två

Son och far-fiske dag två

En liten stund med fiske och fika. Planen var att åka lite längre bort med sonen, men sömnen var för go, så vi kom iväg en tre timmar senare än vad jag hade tänkt. Det fick helt enkelt bli fiske närmre hemmaplan. Olivfärgade dagsländor kläckte för fullt så valet blev en någorlunda lik torrfluga. Dock utan resultat. Bytte till en stimulatorfluga efter en del nötande över samma plats (aningen för envis). Ett par explosiva hugg i strömmen blev resultatet. Vattnet var högt och forsade snabbt fram genom bäcken, så det gällde för öringarna att tajma in sina attacker efter födan. Nytt försök och nu satt äntligen fisken.

Fisk nummer två var uppe och vakade vid första poolen. Så här gällde det att försöka presentera flugan helt rätt framför öringen. Så roligt att kunna fiska på vak! Första försöket och flugan dimper ner 1 meter framför öringen. Precis lagom så att stimulatorflugan inte ska sugas in mot stenen. Ett våldsamt hugg och öringen sitter på kroken. Detta var också en pigg rackare som inte ville ge upp i första taget. Fisken var aningen större än förra.


Tack "Kotten" för redigeringen

Återigen ett stort tack




Efter dessa öringar hade jag några rejäla hugg av olika öringar. Det verkade dock som man enbart fick ett en eller par chanser på samma öring, sen blev de antagligen för skrämda. Det sista jag gjorde var att byta till en stor Danica dun storlek 8 och då högg det på ett ställe där jag återigen hade provat olika flugor som mer liknade det som kläckte. Intressant företeelse de senaste fisketurerna då känslan av att de är mer svårflirtade än tidigare år.


På kvällen blev det 1,5 timmars flugbindning inför Sunnedamm. Två stycken Vulgata emerger kalkonbiot CDC. Det skulle visa sig att jag tydligen skulle kasta bort mina två emergers vid Sunnedamm, och den tredje flugan jag band, använde jag ens inte. Jag väljer att le åt saken.



Sunnedamm med Johan och Christofer

Vi anlände till ett regnigt Sunnedamm, men fisken vakade för fullt. Vi avvaktade en stund innan vi började fiska. Då Johan och jag hade fått var sin Regnbåge(Vulgata emerger) satt Christofer fortfarande kvar i bilen och antagligen samlade energi för att orka med de gamla 82:orna.

Min första Regnbåge(snabbt kort, och snabbt återutsättning av fisken)

Mycket fina och starka regnbågar, här är en av Christofers


Denna sopgubbe iakttogs när han drillade fisk

Det är något bekant över sopgubben...hmmm


Jag hade något till missat hugg på min Vulgata. Därefter var det dags för dagens första trassel, in i björken bakom då stressen gjorde sig påmind, det vakade ju precis framför mig och snabbt ville jag få ut flugan. Det har aldrig fungerat förut för mig, och det lär inte fungera i framtiden heller. Det är nog dags att jag en gång för alla lär mig att ta det lite lugnt. Trasslet fortsatte i gräset. Men sen så fick jag äntligen ut flugan perfekt(så perfekt som det kan bli i min värld, antagligen skam för de mer rutinerade rävarna). Regnbågen gick upp precis under flugan... men avvek i en fin virvel. Märkligt. Nytt kast som landade fint ute på den regndropptäckta sjön. Ny regnbåge upp precis under flugan men vänder i sista sekunden. Nu började tankarna snurra. Vad är det nu som är fel. Dags för kaffe och lite funderande. 


Jag hade inte gett upp om min vulgatakläckare, utan tänkte på nytt binda på den på tafsen... då kände jag odören av ankdamm ala Strandbjörket i Växjö, där änder i mängd går och skiter och det luktar inget vidare. Vid Sunnedamm är det Kanadagäss som gäller och de skiter högar större än en schäfer. Tydligen hade min fluga vid något tillfälle hamnat i gåsskit och flugan hade av förklarliga skäl ratats av fiskarna. Vem vill äta en oxfilé som luktar skit?!
Som tur var hade jag ju mina CDC Vulgator... och en fisk var tidigt uppe och högg efter  flugan. Dock var jag för tidig med mothugget och fisken försvann. Efter fikapausen hade vädret, men vaken blivit mer sporadiska än förut. Det skulle visa sig att vaken skulle klinga av allt mer ju längre tiden gick.

Under hela dagen körde Johan på med sin nya trotjänare, den parachutehacklade olivfärgade dagsländan med gulaktigt hjorthår som indikator. Det visade sig vara ett bra val för Johan hade i särklass flest hugg för dagen. Precis som förra året gick jag i fällan med  att nöta för länge på samma ställe, med fler flugor. Att jag inte lär mig att ignorera tankar som: "jag ska minsann kroka en regnbåge på mouse fly". Precis som förra året var jag nära på att lyckas, med bågarna högg antingen brutalt och missade flugan totalt eller så var de försiktiga och vek av. Johan kom titt som tätt med tipset: "Titto kör på grönt, kör på grönt". Jag borde givetvis ha lyssnat och provat de olivfärgade torrflugorna lite mer. Christofer hade för en kort stund lagt ifrån sig sitt flugspö och lånade sin brors, givetvis satt den olivfärgade flugan på, och naturligtvis går en Regnbåge upp och tar flugan på första kastet. Första firren för dagen, för Christofer. 

 Några kast i Vänneån

Christofer och jag verkar ha tänkt på samma sak vid samma ögonblick, då vi från olika håll tågade ner mot Vänneån som rinner ett par meter ifrån Sunnedamm. Christofer krokade snabbt en öring och kommenterade på dess annorlunda färger och att nu var det avbockat från listan. Givetvis började stressen göra sig påmind när jag missade ett mothugg. Dock kändes det hoppfullt, jag hade fått en bekräftelse att öringen ville ha min elk hair caddis. Fem minuter senare högg en annan öring efter caddisen. Hugget var väldigt försiktigt trots den relativt strida strömmen som jag försökte fiska av. Tack och lov så lyckades jag kroka och landa denna lilla firre:


Christofer hade sen ett bra tag tillbaka anslutit till Johan med fortsatt Regnbågsjakt. Jag däremot gick uppströms Vänneån för mer öringfiske. Jag såg några vak, eller var det möjligen någon enstaka regndroppe som föll från träden mån tro, frö något hugg blev det inte på dessa platser. Det var dags för mat och Johan och Christofer hade precis sagt till mig. "Jag kommer snart" gav jag till svar. Detta brukar som oftast betyda att jag fastnar vid något intressant ställe i strömmen. Men i samma ögonblick som telefonen ringer, då vännerna på nytt påminner om matstunden undrar jag vad jag håller på med... "varför nöter jag kast efter kast efter öring när jag har så bra öringvatten i hemtrakterna"? 
Johans Vänneåfiske tog han mer inpå slutet av fisketuren, vilket resulterade i två Öringar. Tyvärr finns inget kort, men Johan berättade även han att en av öringarna hade väldigt speciella färger, mer åt det blåsilvriga hållet.

 Slutklämmen i Sunnedamm


Vaken avtog som sagt, trots en del kläckande. Christofer hade fått två Regnbågar och en öring. Johan hade landat på 5 regnbågar och två öringar. När Johan och Christofer hade gått till bilen och vi skulle börja runda av. Högg det äntligen! En regnbåge ville till slut hugga på en streaking caddis som jag stripade i vattenytan med jämna mellanrum. Skönt avslut vid Sunnedamm. Vi lär säkerligen återvända!