Årets första Harrar och öringjakten går vidare

Harrar

Äntligen hittade jag Harr, på detta nya ställe. Vätterområdets Harr ligger mig ju mycket varmt om hjärtat. Så för mig var det extra roligt att de två Harrarna var små. Det betyder ju således att en föryngring sker. Dock behöver den mycket hjälp framöver, för att få upp beståndet.
Fisken vakade och "Thou shalt not LIME" föll dem i smaken.

Öringjakt

Tre småturer på två dagar känns helt okay. Dock får jag vara lite försiktig så jag inte hamnar i stressfisketräsket. Men måndagens tur och de båda turerna på Nationaldagen blev riktigt lyckade. Måndagen var väldigt rofylld med många pauser för vakspan, vilket är hälsosamt för mig. Det var dock ingen vak- eller insektsfest. En del i början som sedan mattades av. Men några fiskar och jag kände mig nöjd.
En kul incident inträffade då jag lagt ut ett kast och ser flugan drifta mot mig. En fisk går upp och hugger flugan. Mothugget sitter och jag ska börja drilla in fisken. Jag märker dock i mothuggsläget att jag står precis i ett träd/buske. Och för varje linindragning drar jag med mig grenar och blad. Ja det var säkert en syn. Och tack och lov finns inget sådant på film. För så roligt ska vi inte.

Inför nationaldagen hade jag knåpat ihop en sverigefluga: "Swedish Mayfly". Den flugan i blått och gult hade jag tänkt skulle fungera att lura någon öring på torrfluga precis under nationaldagen. 

 Ingen vidare vakaktivitet och få insekter. Ett par missade mothugg och sedan på slutet innan jag hade tänkt lunka mot bilen. Så ser jag en Öring vaka nära land. Okay, ett sista försök får det bli, tänkte jag medans jag gjorde en u-sväng. Jag kröp ner på knä och la ut flugan. Och fortsättningen finns på filmen nedan:

Senare på kvällen såg jag en lucka att komma ut till ån. Kl 21.00 var jag på plats och kunde börja svinga spöet. Massor med smått svärmade över vattenytan, och titt som tätt vakade en och annan öring. Jag vadade försiktigt ut i det klara vattnet. Jag lade några kast uppströms, men inget hände, och inga vak. Däremot nedströms där strömmen började ebba ut, så vakade i alla fall två tre fiskar. Hade jag alltså inte skrämt dem. Försiktigt hukade jag mig ner och kastade ut. Nedströms torrflugefiske är inget jag besitter stora tekniska kunskaper inom. Jag försökte så gott jag kunde med att få ut flugan, med möjlighet till så lång drift som möjligt. En fisk högg i andra kastet, men jag missade. Och även en andra gång. Sen vakade inte den fisken mer. Till höger om den, vakade en ny fisk. Efter några kast så fick jag till en bra drift och fisken högg. Fisken runt 25cm gav en fin kamp.
Jag betade av så mycket jag kunde innan mörkret var för påträngande. 22.30 fick jag min sista öring. Den tog en buskig Chuck caddis. Mörkerfiske är kul, men för mig ruskigt svårt att se flugan, hugget och få en bra drift. När jag gick till bilen slog det mig att det ändå blev dryga handfullen Öringar. En och annan Danica i spinnerstadiet visade sig. Och ett monstervak under mörkrets inbrott inträffade. Dock kunde jag inte helt lokalisera vaket. Men men mycket nöjd ändå.