Utflykt i skogen med sonen
Några kast... leka med sonen... några fler kast... leka med sonen och vips så hade en timme gått och det började bli dags att åka hem. Hur gick då fisket? Utan polaroidglasögonen var det svårt att se flugan på vattnet. Den gula forssländan åkte gång på gång under ytan i den starka strömmen. Det var inte helt lätt att få en bra drift på flugan, och så var det ju dessa polaroidglasögon. De låg säkert hemma på hatthyllan och hade det gott. Flugan åkte på nytt under vattnet av en turbulent ström... var det enbart strömmen eller var det en fisk som försiktigt högg. Snabbt gjorde jag mothugg och till min förvåning satt där en liten öring.
Lika turbulent som kvalitén på kortet
Solen var härlig men fortsatte att göra fisket svårt. Över ett parti nötte jag på med några dagsländeimitationer, men utan resultat. Då fick det bli dags att tänka om helt och hållet. På med en geting nya kast över samma ställe. Redan efter andra kastet hugger en öring, men jag har dålig tajming i mothugget. Öringen visar sig ett par gånger till men nu mer försiktigt. Nu fick det bli en stor rödmyra, den skulle jag väl ändå kunna se i strömmen och förhoppningsvis kunna lura den "oplockade gåsen". Det högg direkt och fisken var krokad! Det var Ant'e dumt
Precis till höger högg öring nummer två
Son och far-fiske dag två
En liten stund med fiske och fika. Planen var att åka lite längre bort med sonen, men sömnen var för go, så vi kom iväg en tre timmar senare än vad jag hade tänkt. Det fick helt enkelt bli fiske närmre hemmaplan. Olivfärgade dagsländor kläckte för fullt så valet blev en någorlunda lik torrfluga. Dock utan resultat. Bytte till en stimulatorfluga efter en del nötande över samma plats (aningen för envis). Ett par explosiva hugg i strömmen blev resultatet. Vattnet var högt och forsade snabbt fram genom bäcken, så det gällde för öringarna att tajma in sina attacker efter födan. Nytt försök och nu satt äntligen fisken.
Fisk nummer två var uppe och vakade vid första poolen. Så här gällde det att försöka presentera flugan helt rätt framför öringen. Så roligt att kunna fiska på vak! Första försöket och flugan dimper ner 1 meter framför öringen. Precis lagom så att stimulatorflugan inte ska sugas in mot stenen. Ett våldsamt hugg och öringen sitter på kroken. Detta var också en pigg rackare som inte ville ge upp i första taget. Fisken var aningen större än förra.
Tack "Kotten" för redigeringen
Återigen ett stort tack
Efter dessa öringar hade jag några rejäla hugg av olika öringar. Det verkade dock som man enbart fick ett en eller par chanser på samma öring, sen blev de antagligen för skrämda. Det sista jag gjorde var att byta till en stor Danica dun storlek 8 och då högg det på ett ställe där jag återigen hade provat olika flugor som mer liknade det som kläckte. Intressant företeelse de senaste fisketurerna då känslan av att de är mer svårflirtade än tidigare år.
På kvällen blev det 1,5 timmars flugbindning inför Sunnedamm. Två stycken Vulgata emerger kalkonbiot CDC. Det skulle visa sig att jag tydligen skulle kasta bort mina två emergers vid Sunnedamm, och den tredje flugan jag band, använde jag ens inte. Jag väljer att le åt saken.
Sunnedamm med Johan och Christofer
Vi anlände till ett regnigt Sunnedamm, men fisken vakade för fullt. Vi avvaktade en stund innan vi började fiska. Då Johan och jag hade fått var sin Regnbåge(Vulgata emerger) satt Christofer fortfarande kvar i bilen och antagligen samlade energi för att orka med de gamla 82:orna.
Min första Regnbåge(snabbt kort, och snabbt återutsättning av fisken)
Mycket fina och starka regnbågar, här är en av Christofers
Denna sopgubbe iakttogs när han drillade fisk
Det är något bekant över sopgubben...hmmm
Jag hade något till missat hugg på min Vulgata. Därefter var det dags för dagens första trassel, in i björken bakom då stressen gjorde sig påmind, det vakade ju precis framför mig och snabbt ville jag få ut flugan. Det har aldrig fungerat förut för mig, och det lär inte fungera i framtiden heller. Det är nog dags att jag en gång för alla lär mig att ta det lite lugnt. Trasslet fortsatte i gräset. Men sen så fick jag äntligen ut flugan perfekt(så perfekt som det kan bli i min värld, antagligen skam för de mer rutinerade rävarna). Regnbågen gick upp precis under flugan... men avvek i en fin virvel. Märkligt. Nytt kast som landade fint ute på den regndropptäckta sjön. Ny regnbåge upp precis under flugan men vänder i sista sekunden. Nu började tankarna snurra. Vad är det nu som är fel. Dags för kaffe och lite funderande.
Jag hade inte gett upp om min vulgatakläckare, utan tänkte på nytt binda på den på tafsen... då kände jag odören av ankdamm ala Strandbjörket i Växjö, där änder i mängd går och skiter och det luktar inget vidare. Vid Sunnedamm är det Kanadagäss som gäller och de skiter högar större än en schäfer. Tydligen hade min fluga vid något tillfälle hamnat i gåsskit och flugan hade av förklarliga skäl ratats av fiskarna. Vem vill äta en oxfilé som luktar skit?!
Som tur var hade jag ju mina CDC Vulgator... och en fisk var tidigt uppe och högg efter flugan. Dock var jag för tidig med mothugget och fisken försvann. Efter fikapausen hade vädret, men vaken blivit mer sporadiska än förut. Det skulle visa sig att vaken skulle klinga av allt mer ju längre tiden gick.
Under hela dagen körde Johan på med sin nya trotjänare, den parachutehacklade olivfärgade dagsländan med gulaktigt hjorthår som indikator. Det visade sig vara ett bra val för Johan hade i särklass flest hugg för dagen. Precis som förra året gick jag i fällan med att nöta för länge på samma ställe, med fler flugor. Att jag inte lär mig att ignorera tankar som: "jag ska minsann kroka en regnbåge på mouse fly". Precis som förra året var jag nära på att lyckas, med bågarna högg antingen brutalt och missade flugan totalt eller så var de försiktiga och vek av. Johan kom titt som tätt med tipset: "Titto kör på grönt, kör på grönt". Jag borde givetvis ha lyssnat och provat de olivfärgade torrflugorna lite mer. Christofer hade för en kort stund lagt ifrån sig sitt flugspö och lånade sin brors, givetvis satt den olivfärgade flugan på, och naturligtvis går en Regnbåge upp och tar flugan på första kastet. Första firren för dagen, för Christofer.
Några kast i Vänneån
Christofer och jag verkar ha tänkt på samma sak vid samma ögonblick, då vi från olika håll tågade ner mot Vänneån som rinner ett par meter ifrån Sunnedamm. Christofer krokade snabbt en öring och kommenterade på dess annorlunda färger och att nu var det avbockat från listan. Givetvis började stressen göra sig påmind när jag missade ett mothugg. Dock kändes det hoppfullt, jag hade fått en bekräftelse att öringen ville ha min elk hair caddis. Fem minuter senare högg en annan öring efter caddisen. Hugget var väldigt försiktigt trots den relativt strida strömmen som jag försökte fiska av. Tack och lov så lyckades jag kroka och landa denna lilla firre:
Christofer hade sen ett bra tag tillbaka anslutit till Johan med fortsatt Regnbågsjakt. Jag däremot gick uppströms Vänneån för mer öringfiske. Jag såg några vak, eller var det möjligen någon enstaka regndroppe som föll från träden mån tro, frö något hugg blev det inte på dessa platser. Det var dags för mat och Johan och Christofer hade precis sagt till mig. "Jag kommer snart" gav jag till svar. Detta brukar som oftast betyda att jag fastnar vid något intressant ställe i strömmen. Men i samma ögonblick som telefonen ringer, då vännerna på nytt påminner om matstunden undrar jag vad jag håller på med... "varför nöter jag kast efter kast efter öring när jag har så bra öringvatten i hemtrakterna"?
Johans Vänneåfiske tog han mer inpå slutet av fisketuren, vilket resulterade i två Öringar. Tyvärr finns inget kort, men Johan berättade även han att en av öringarna hade väldigt speciella färger, mer åt det blåsilvriga hållet.
Slutklämmen i Sunnedamm
Vaken avtog som sagt, trots en del kläckande. Christofer hade fått två Regnbågar och en öring. Johan hade landat på 5 regnbågar och två öringar. När Johan och Christofer hade gått till bilen och vi skulle börja runda av. Högg det äntligen! En regnbåge ville till slut hugga på en streaking caddis som jag stripade i vattenytan med jämna mellanrum. Skönt avslut vid Sunnedamm. Vi lär säkerligen återvända!
