Först i April började jag göra några trevande försök till fiske, och dum som jag är så är det ju bara torrflugefiske som gäller. 1, 2 och 3/4 besökte jag klubbsjöarna. Öringen var inte på G, och gjorde enbart ett par vak vid varje tillfälle jag var. Så det blev nitlott. Men så brukar det vara tidigt på året.
Ett härligt vårtecken var att börja inspektera Vätterns bäckar och se om Harren hittat upp för lite lek. Under länsstyrelsens möte kring Harren var vi en skara samlade, varav en del ställde upp på att under lekperioden dokumentera hur mycket harr som sågs, och om lek iakttogs. Länsstyrelsen visade en prio-lista på åtgärder för Harren. Önskan från många av oss var givetvis problemet med kräftan, som tyvärr fortfarande verkar vara ett tabu. Börjar nästan kännas som en verklig konspirationsteori.
Statistik för vättern visar en uppgång av Harr åren efter decimeringsfiske av kräftor gjordes. Detta borde räcka som bevis. Men mer finns. Lägger man där till andra studier så är bevisen starka mot kräftans hot mot våra ekosystem.
Titta gärna på:
https://www.youtube.com/watch?v=qImSSqYh298
Har det lekts något i år då? Jo, den svalare våren, och rent av temperatursänkning gjorde att Harrleken i vissa bäckar förlängdes, så som Dunkehallaån. Fantastiskt att se. Dock fanns det andra bäckar där Harr näst intill inte observerats alls, t.,ex Knipån.
Hoppas hoppas att det kan ha blivit lite avkomma i år
Årets första fisk (17/4). Ett slumphugg på en klinkhammer. Jag fick en båge på linan vilket gjorde att flugan damp ner som en dåligt utvecklad fallskärm. Det högg direkt.
I slutet av april blev det första turen till verkliga hemmaplanen. Det fiskemässiga smultronstället. Förra årets enorma värme och det då låga vattnet, ja, vad hade det påverkat sländorna och fisken? Fisken var dock igång, trots att de stora bäcksländorna inte syntes till. När det kläcker och vakar i mängder så är det knappt man vill fiska. Så vackert skådespel.
En mycket trivsam årsförsta fisketur. Johan hade i.o.f.s varit där innan.
Härligt svårfiskat
Våren var sannerligen igång. Men så kom maj. Och jag en av turerna i maj lär jag aldrig glömma. Jag hade ett bra torrflugefiske. Märkte dock att vädret började ändra sig. Sen kom snön! Så surrealistiskt att stå där utvadad och fiska torrfluga på lömska öringar.
Tack och lov, blev det här vädret inte långvarigt. Dock ingen explosiv värmebölja. Vilket är bra.
Och det var dags för en ny tur till Johans och mitt hemmavatten.
Dagsländorna började komma igång lite smått, och då gick det att lura en och annan
Kalvsjön och bäckfiske, eller vatten i vadarna 1, 2 och 3
Det var blåsigt värre och absolut inte optimalt för Vulgatafiske. Kalvsjöns mytiska Vulgatakläckning hade nämligen varit igång. Jag letade mig bort till favoritviken där fin öring brukar gå. Där var det stilla, och titt som tätt gick de upp och vakade. Jag klev ner vid strandkanten, glömde givetvis bort hur djupt det brukar vara där. Inte allt för härlig känsla när vattnet börjar välla in i vadarna. För dum som jag är hade jag bara dragit upp vadarna till magen.
Envist stod jag kvar i vattnet, för det vakade ju mellan varven. Gick igen olika Vulgataimitationer i olika stadier, men det var lönlöst. Fisken åt något annat. Det som också gjorde det svårt var att fiske inte gick och betade kontinuerligt, utan strövakade. Jag prövade andra mönster allt medan vattnet i vadarna började bli kallare och kallare. Nu huttrade jag lite väl mycket, och med skakiga ben gick jag mot bilen. Av med alla kläder, in i bilen, på med full värme och och den termos med kaffe som skulle räcka hela dagen tog snabbt slut. Solen visade sig allt mer, och faktiskt började jag märka att kläderna började torka lite smått. Viktigast av allt var att vadarna var torra invändigt. Så i enbart kalsonger och vadare tog jag ett sista ryck i Kalvsjön... utan resultat.
Brun forsslända??? Eller March Brown??? Eller?
Vulgata
Jag satt mig i bilen för att möta upp med Johan för lite bäckafiske. Och vi besökte gamla spinnfiskesträckor av ån. Då hade vi möjligen fått någon abborre. Men för några år sedan hade Johan flugat upp en del öring där. Vilket spännande fiske det blev i gräsbeklädd omgivning. Vi avslutade dagen i de mer strömmande delarna.
Chernobylpoolen - känns cancerframkallande. Och här ute på gungande tovor klev jag emellan och det visade sig vara ett sjunkhål ner till avgrunden. Och nu svallade in lite vatten i vadarna på nytt.
I skymningen och skulle vada hemåt, så passade jag på att halka, och vips dygnets tredje vattenintag ett faktum. En kul fiskedag, om än lite väl blöt.
Varför inte använda levande ljus istället för lampa.
Nu i början av juni har Danican så smått börjat kläcka. Fisken är på G, om den vakar. Så blindfiske har varit svårt. Men de stunder då fisken varit ytaktiv så har de låtit bli Danican. De har troligtvis inte hunnit bli präglade av dem. Det som funkat bäst är små flugor strl 18-22 typ: griffiths gnath, E-12, superpuppan, dyret och elk hair caddis. Klinkhammer har jag inte haft någon vidare lycka med. Kläckare över huvudtaget, har gått så där, om vi bortser från dyret och superpuppan(vet ej om de räknassom kläckare?).
Solen var stekhet denna dag, och jag hade 1,5h på mig. Det rann redan svett om mig innan jag hunnit börja. Men så hade det ju varit friidrottsdag i skolan.
Vaken var få, men så hittade jag en fisk som iofs bara var uppe en gång och. Här är fisken ytterst lättskrämd då vattnet är ganska klart. Men jag hittade en bra vinkel där jag kunde ta skydd bakom en hög grästova. Jag kastade försiktigt ut fluga en meter uppströms vaket. Och det högg direkt. Den silverblanka sidan avslöjade att det var en Harr på 25cm. Wow vad kul... men så slet den sig. Antiklimax!
Jag bytte plats och satt mig och spana efter vak. Inte många, men jag fick ut flugan, och en större modell av griffits gnath togs av en liten Harr, men vid mothugget fanns inget gensvar från andra änden tyvärr. Ett ack så vanligt fenomen från denna poolen. Mycket småfisk och för stora flugor kan vara problemet. En liten e-12a fixade till slut biffen, och en liten öring kunde landas.
Det började nu bli dags att masa sig tillbaka. Men jag blev sugen på att kolla till stället där 25cm Harren högg. Hade tyvärr inte så mycket tid att sätta mig ned och spana efter vak. Så det blev att lägga ut flugan i tro. Tre drifter ingenting. Men så i fjärde driften någon meter nedströms från förra hugget sugs flugan, en superpuppan strl 16 ned och Harren var krokad. Jag förstod snabbt att det här inte var samma harr utan nu var det modellen större som tagit. Oj vad kul, men nervöst. Tack och lov gick det bra. Förhoppningsvis står den kvar på samma ställe och väntar på en ny superpuppa. Detta är hittills den mest minnesvärda fisken det här året.
Ikväll blir det nya tag med herr Olofsson i det gamle hemmavattnet, där tiden förhoppningsvis står stilla. Klockan har en outgrundlig förmåga att springa iväg när man fiskar.
