Ichthys Fly fishing

Äntligen Jackpot i Vättern

Efter mycket slit och uppgivenhet, (I alla fall kring de mer sydliga delarna av Vättern) så var det äntligen dags attspräcka nollan. Givetvis var det Johan som skulle norpa de första
harrarna. Men jag var glad för hans skull! Dagen innan vi satt oss i flytringarna, hade jag gjort ett kortare scoutingpass, en timma vid skymningen. På håll och på väg ut i ringen såg jag
vak efter vak. Var det Harr mån tro eller öring, mört etc?! Jag hann precis fram och kunde börja kasta mot vaken. Sjön låg näst intill spegelblank, och insekterna svärmade över vattenytan.
Men min foambagge, verkade inte gå hem. Jag bytte till något mindre. När jag precis hade hunnit byta fluga, så dog vakandet ut. Det varstendött. De enda som visade sig var en Skarv och
fulla ungdomar längs stranden. - "Får du nån fisk", hörde jag från stranden, -"Fiskar han Gädda tror ni" hörde jag en annan lite säga lite tystare. -"Vad fiskar du?". -"Jag fiskar Harr och
Öring. -"Va? ... fiskar du Röding". -"Jaha Röding" utbrast en annan. Aja, de får väl tro att det var Röding jag var ute efter.
75 vak räknade jag till. 15 av dessa kunde jag komma åt att fiska nåt så när på.

Dagen efter var det då dags för Johan och jag att äntra ringarna på en till att börja med lite lagom krusningar på sjön. Fiskarna visade sig med detsamma. Dock sporadiska vak,
men vaken var explosionsartade på den något oroliga ytan. Det dröjde inte länge förrän Johan hade krokat en fin fisk. En Harr på 40cm. Riktigt kul, och flugvalet som föll Harren i smaken...
jajemen, Johans oliva parachutehacklade dagslända, med specialkomponerad dubbing för olika tillfällen. Själv körde jag med elk hair caddis. Det fanns en del nattsländor på ytan.
Men jag insåg rätt snabbt att fisken inte tog nattsländorna. Jag bytte till griffiths gnat, och hade då ett hugg. Johan fick sin andra fisk, en fin Harr på 35cm. Givetvis på samma fluga.
Min vana trogen bytte jag runt i flugasken, och fisken passade på att vaka vid dessa flugbyten. Retsam fisk det där. Nu fick det bli en Geting. Sjön hade nu lagt sig helt, och fisken vakade
mer och mer försiktigt. Hugg på Getingen, men ingen krokning tyvärr. Därefter fick det bli en variant av flugan Dyret. En fluga som Johan AKA Djuret borde prova.
En fisk vakade och jag fick ut fluga ungefärligt där vakringen var. Flugan sögs ner, i ett lömskt vak, ett vak som måste ha inneburit att fisken bara gått upp till ytan med munnen för att
suga i sig flugan. Mothugget satt, och jag blev förvånad att fisken gjorde sådant motstånd. Det var ingen minifisk som jag hade trott, med tanke på vaket. Småvak är inte alltid småfisk.
Tyvärr släppte fisken och jag blev utan fisk den dagen. Johan fisk sin tredje fisk innan det var dags att åka hemåt. Ett 50-tal vak.

Nu visste jag att vaken var från Harr. Ja i alla fall om man ska gå på de fiskar som fastnade på kroken. Mycket glädjande i alla fall att det visade sig vara från Harr. Jag kunde inte låta bli än att
göra ett nytt försök dagen efter. Sen morgon/förmiddag, och Vättern låg helt spegelblank. Fisken gick och vakade ytterst försiktigt. En griffiths gnat fick det bli. Det var en hel del småknott
på ytan. En fisk visade sig gång på gång gå upp och plocka insekt efter insekt, som ett pärlband med vak varje meter. Jag kastade ut flugan mot den förmodade patrullbanan. Fisken går upp
och gör ett fint head-and-tailvak en halvmeter från min fluga. Och så var det dags för min fluga att bli slukad i ännut ett fint head-and-tailvak. Linan spändes åt och fisken var krokad.
Första Vätterharren för året kunde krokas av, fotas och få sin frihet åter. Det som gladde mig var att den enbart var 23cm. Inget någon annan skulle bli allt för överlycklig av. Men för
mig betyder det att det finns någon form av lyckad reproduktion. En 23cm lång Harr bör ha varit avkomma från förra årets lek. Efter den fisken hade jag 5 missade mothugg. Löjligt
försiktig fisk. Men det är samtidigt tjusningen med fiske. Att aldrig kunna ta förgivet hur fisket kommer att bli.

Min oro för Harrbetsåndet finns fortfarande kvar. Och i skrivandet stund så är det i morgon dags för en Harrträff med Länsstyrelsen, och förhoppningsvis kommunen. Kommunen har ett projekt
till förhoppningsvis förmån för Harren i en av bäckarna. Bland annat ska beskuggning återställas, kräftrevir minimeras etc. För min del får gärna signalkräftorna försvinna.
Förhoppningsvis blir det ett möte i morgon som leder till något positivt för Vätterns Harr.

Nähäpp, nu ska jag fortsätta ta hand om färgningen av lite tupphackel. Medium Olive blir förhoppningsvis resultatet.

Från vänster: Cree, Badger(hmm det svarta försvann), Cree och Barred Ginger

Just det, runt nästa helg blir det en höstfiskeresa till Dalarna. Ska bli riktigt gott att komma tillbaka till Västerdalälven och dess Harrar. Håller det fina vädret i sig och jag låter
bli att råka knäcka Johans spö, så kommer det förhoppningsvis bli en kanonresa!

Bilder...