Tre bommade turer, men ändå gott att vara ute i flytringen
Om vi ska ta och summera de tre turerna så, kan ju nämnas att vinden, och kylan gör det otroligt svårt att få Harren att vaka. Ja än svårare att hugga på mina torrflugor. På dessa turer har jag endast sett tre vak, lägg där till ett enormt öringvak. Vid ett tillfälle var en Harr uppe nära ytan för att spana in min fluga. Men den anade antagligen ugglor i mossen, och simmade vidare. När det knappt finns några insekter och ytaktiviteten har varit minimal, så har jag mycket svårt att läsa av var fisken kan tänkas vara, hur aktiva de är. Eller om de rent av är mer eller mindre stationära ju kallare det blir.
Jag upptäckte ett nytt sätt att bli av med flugor. Vid tur nummer två skulle jag packa ihop sakerna och lägga ner flugspöet. Jag fick den då till synes briljanta idén att veva in linan med flugan på, och fästa flugan i den sista spöringen. När det väl var gjort, skulle jag dra isär den sista spödelen. Tjong, så flög flugan och en bit av linan iväg. Klantighetsfaktor 10 på den, då jag borde veta att sista spöringen inte sitter på den sista spödelen, utan den näst sista. Min Adams irresistable smälter säkert in bra bland sina riktiga myggkompisar. Tack för den här tiden.
Ett nytt mål för året. Då novemberharr på torrt gick bra. Tänkte jag försöka mig på att lura en Harr eller två på torrfluga i december. Blir tufft och kallt, men inte omöjligt.
Lite bilder...
Is i spöringarna
Nu i efterhand ser jag att jag lagt ut flugan fint över... sandbotten. Hmm jag behöver ju inte göra harrfisket svårare för mig än vad det är. Sandbotten är ingen favorit hos harren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar