Två turer under v.46
Nu börjar det så sakteliga bli kallt att sitta i flytringen. Lägg där till att solen går ner så pass tidigt att solen knappt hinner titta fram. Skämt åsido. Det blir svårare och svårare att lura Harr på torrt. Lägg där till att under veckans två Harrturer, så har vaken varit väldigt sparsamma, trots många fina blanka ytor med löv och insekter på som med lätthet kan fiskas av. Undrar om det bara är tillfälligheter att Harren inte tar för sig av "det dukade smörgåsbordet"? Eller börjar kylan göra sitt? Första turen för veckan provade jag ett nytt ställe. Förutsättningarna såg idealiska ut. Fin bottenstruktur med mycket sten. Träd som hängde över vattnet, en sol som lyste och nattsländor och knott som surrade runt och landade på ytan. Men de två timmarna jag spenderade där såg jag inte ett ända vak. Jag gav till slut upp och drog mig vidare till ett allt som oftast säkert kort. Dock kommer jag nästa år att ge det "nya" stället en till chans. Vidare under fisketuren så låg det fina strängar med löv och mycket insekter. Jag satt mig i flytringen och började guppa fram över dyningarna. Trots dessa så fanns det fina ytor som Harren borde kunna beta av. Under den långa tiden jag var där, så såg jag 21 vak. Tyvärr ingen vakfest som sist. Myror, knott, bladlöss och nattsländor provades, men allt som oftast ingen reaktion på fisken. På slutet av fisketuren började dock nötandet med torrflugorna att ge resultat. Försiktiga, försiktiga vak. Så pass små så att ett vak från en Löja kändes gigantiskt. Var det småfisk mån tro. Det slutade med fem missade mothugg. Ett av de fem huggen, lyckades jag dock ha kvar på kroken en stund. Så pass länge att jag kände att fisken ifråga inte alls var någon liten miniatyrfirre, utan en Harr runt 30cm. Men så försmädligt så slet den sig. Och någon mer chans innan hemfärden fick jag inte.
Tur nummer två blev till samma ställe där jag avslutade senaste passet. Förhållandena såg minst lika bra ut. Till och med bättre. Det var än mer variation på insekterna på ytan. T.om att en geting kom surrandes förbi. Kast efter kast bland löv, vid de steniga partierna, de öppna ytorna, under träd men ingen reaktion. Jag provade det mesta i flugasken. Inte ens Peter-Myran gav resultat. Var var fisken mån tro. Endast sex sporadiska vak hade jag sett. Nu började det närma sig hemfärd och det såg ut som en bomtur. När jag började paddla mot land fick jag se ett kraftfullt vak invid bergsväggen som gick ner i vattnet. Där på ytan låg en hel del löv och insekter. Grädde på moset var även att under ytan fanns en fin stenbeklädd botten. Fisken vakade igen. Nu såg jag att det var en Harr. Ut med flugan mot vaket. Nu gällde det att försöka bromsa flytringen så att jag inte gled för nära den vakande fisken. Nytt vak, men vid sidan av flugan. Flugbyte och ut med ett nytt kast. Kastet blev naturligtvis klumpigt, då jag blev stressad av att få ut ett snabbt kast. Fluglinan snärtade till vattenytan. Ingen reaktion. Fisken var säkerligen skrämd vid det här laget. Men så kom nästa vak. Harren var kvar och var i full färd med att ta något på ytan. Men vad? Eller tog den något under ytfilmen? Jag trodde att jag prövat allt i flugasken. Men så slog det mig att nattsländor inte hade prövats. Av någon outgrundlig anledning föll valet på en liten Goddard Caddis. Varför det inte blev en elk hair caddis som så ofta annars, vet jag inte. Kastet blev bra, ett par decimeter från den tidigare vakringen. Sekunderna kändes långsamma. Skulle jag göra ett nytt ka... pang Harren tog flugan resolut. Harren var krokad i mungipan, och nu började drillningen. Jahaja, Harren var mindre än vad jag trodde, den var lätt att få intill flytringen. Men då blev den sur och gjorde rusning efter rusning. Det blev att pusha hårdare. Till slut kunde en 35cm Harr fotas och återutsättas.
Lite bilder från turerna:
Det blev även ett och annat kort på lite naturfenomen. Vet inte vad detta är. Solen var långt till vänster
Fina ytor
Nog borde det stå någon Harr vid stenblocken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar