Ja, vi kan väl börja med spödelen. Isaac fick för förstagången chansen att fiska på riktigt. Jag hade gett honom toppdelen av ett 7' spö med fastknutet tafsmaterial och så fick han välja av sina egna flugor. Det gick bra till en början. Men tappade han balansen och släppte spöet, rakt ut i bäcken. Efter omgång två, så hittade jag inte spödelen. Och min kära son berättade aldrig var det tog vägen. Ja mycket kan hända medan man har ögonen på annat i bråkdelen av en sekund. Vi hade dock en helmysig stund tillsammans med lite gofika. Kvalitetstid! 2 öringar blev det ändå på den korta stunden. Båda tagna på Petermyran.
Isaac in action... och tjoff så försvinner spöet
15/5 Bäckfiske efter öringarna
En riktigt kort men bra tur blev det. Alla öringarna(4st) högg i angränsande till en ström. 3st på Klinkhammer #12(kropp: haröra, thorax älgöra) och en på Petermyran.
16/5 Lika kort tur som innan(max 1h) och inte alls lika huggvilliga
Jag började fiska av samma fläckar som dagen innan, men utan resultat. Flugvalen var klinkhammers, myror och små dagsländor. Men det ville sig inte. Under en liten träbro såg jag ett fint litet bakvatten som jag alltid brukade strunta i att fiska på. Jag hasade mig ner till en bra och låg position. Inte allt för lätt att få ut flugan. Men det gick med lite sidokast. Klinkhammern dansade fint längs gränslandet mellan bakvattnet ochströmmen. En öring gick upp och resolut attackerade min fluga. Fast fisk, och en skön känsla att inte behöva åka hem lottlös så att säga.
17/5 Ett par timmars fiske efter jobbet på samma ställe
Ny dag med nya möjligheter. Det hade småregnat hela morgonen och förmiddagen. Men nu var det bara molnigt. Mer fart på vattnet och strömmarna såg lite annorlunda ut på sina ställen. Inga resultat på de klassiska ställena. Jag satt mig och spanade på vak vid den långa lugna poolen. Och visst vakade det. Precis som förra året var det perioder då det kändes som att alla öringar hade samlats i de lugnare poolerna för födosök. Här behöver man vara ytterst aktsam med hur man tar sig till en bra kastplats. Helst ska man krypa, låter extremt, men det händer att jag gör det. Och det ger resultat. Nu var jag inget vidare klädd för det, Då hyfsat fina jeans satt på benen. Men till slut kände jag mig tvungen att i alla fall hasa mig fram på knä. Det lyckades och jag kom inom bra räckhåll till de vakande öringarna. En öring vakade närmre än vad jag trodde för stunden var möjligt. Den verkade inte ha blivit störd av mitt antågande. Ut med en liten klinkhammer, och hugg precis där öringen hade vakat. Fast fisk, snabba kort och c&r. Efter det var jag genomblöt om knäna, och nöjd med den korta turen.
18/5 Relativt nya platser längs ån
Varierade och intressanta fiskeplatser som jag fiskat ett fåtal gånger. Mindre strömmar och långa fina pooler och väldigt spännande fiske. Här gäller det att hålla koll på vaken. Blindfiske här har jag inte haft mycket lycka med. Solen sken och de mindre insekterna var i farten. Sporadiskt vakade fisken efter dessa "småttingar". Till dagen hade jag bundit upp ett par #22 superpuppor i grå och oliv nyans. Enligt mina ögon såg de precis ut som det som öringarna åt. Men antagligen skrattade fisken åt mina blufförsök till att imitera öringföda. För inte ett hugg blev det. Jag började beta av andra flugval i asken: Myror, Klinkhammers, dagsländor m.m. Men inget hjälpte. Nu vakade det till och med en tre meter nedströms mina fötter. Helt sanslöst. Jag hade ju fiskat av den strömmen uppströms, och vadat mig genom. Och nu står en öring där och retfullt vakar. Det fick bli nedströms presentation, och flugvalet blev en dyretvariant(Djuret). Flugan flöt fram mot öringen... och förbi. Inget resultat. Jahapp, hasa in flugan för ett nytt kast. Då hugger det till efter flugan. Miss. Nytt kast samma procedur. Tillslut nöp öringen ordentligt om den hasade flugan. Äntligen fast fisk. Sen blev det inte någon mer fiske. Ett lite längre fiskepass i vacker miljö, spännande och ytterst utmanande fiske. Här blir det fler försök, och därmed fler försök att knäcka koderna.
19/5 Lite stilla vatten för omväxlings skull
En spännande göl med 150st öringar som sattes ut för en fyra år sedan. Öringarna som bars dit var 15cm. Dessförinnan hade gölen varit fisktom i en 20 år, på grund av försurning. 4 ton kalk släpptes i under ett par år. Tre år har som sagt gått, och öringarna har vuxit så det knakar. Förra året gav jag tyvärr bara gölen en chans. Jag hade ett påslag, och missade tyvärr mothugget. Därefter blev det de andra gölarna för hela slanten. Men nu i år vill jag satsa mer på de vilda öringarna. Gölen låg spegelblank med stora områden med pollen på ytan. Sådant kan ju ställa till det om man vill se ytaktiv fisk. Men visst vakade fisken. Det var mycket småinsekter i omlopp. Längs strandkanterna fanns mycket vassländor. Jättekul att insektslivet har för börjat frodas där. Dessutom en del Bäcksländor. Och nu till frågan om de ville ha mina flugor? Inte till en början. Mina små #22 ratades. Jag var osäker på om det var småinsekterna de högg efter. Jag gav upp småflugorna, och valde Petermyran och Klinkhammers. Vid hemtagning av klinkhammern för ett nytt kast, sköt en öring fram som en snabb torped. Mothugget satt fint, men gode tid vilken stark fisk. Jag hade inte en chans. Linan small direkt. Möjligen pressade jag fisken för hårt. Ända nackdelen med att drilla fisken snabbt. Men jag vill ju så gärna minska stressen på fisken.
Jag tog mina pinaler och smög sakta in i skogen, men samtidigt ett öga ut mot gölen. Det vakade. Dock kunde det ta en stund innan (troligtvis) samma öring vakade igen. I ena änden såg jag ett vak. Mitt bland pollen. Hmm de verkade oberörda av pollenlagret. Detta lager gjorde säkert att jag kom riktigt nära fisken. För upp ur vattnet flyger en öring. Hade jag sträckt ut handen hade jag nått den, ja så nära vakade det. Hade jag varit 90 år, så hade det säkert resulterat i en hjärtattack. Jag väntade en stund för att se var och när nästa vak skulle bli. Nu några meter ut. Dags för en klinkhammer #12. Inget hände, och elände... flugan var på tok för blöt, och började sjunka någon centimeter under ytan. Jag hasade in flugan, så att den kom upp till ytan. Då kom attacken. Återigen blev jag hänförd över hur starka fiskarna är. Vilken kondition. En Öring på 38cm fick bli fotomodell för ett ögonblick och sedan c&r.
Lägg märke till pollentäcket
Jag vet inte varför, men jag jag gjorde ett nytt kast ut i pollentäcket. Och där satt nästa fisk. Något mindre, 35cm men även den i kalaskondition. Jag fortsatte smyga runt gölen och leta efter vakande fisk. Allt som allt blev det 5 firrar. Två stycken på 38cm och 3 på 35cm. 1,5h fiske och och det var dags att bege sig hemåt. Längtar till nästa tur!
Så här ska en fluga se ut efter 5 urstarka Öringar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar