Ichthys Fly fishing: Mer Harrfiske i Vättern

26/10

En lite kortare tur på en timme. Vågorna var ok för torrflugefiske, dock inte idealiskt. Jag vadade ut i det klara Vätternvattnet. Nästan direkt fick jag syn på något rödaktigt i vattnet. En trött och sliten Röding låg och samlade kraft. Förhoppningsvis hade den varit med och försökt öka på Rödingbeståndet. Jag tog några kort på den och en kortare filmsnutt. Sen kunde jag inte motstå att försöka fiska på den. Jag vet att man ska undvika att fiska på lekfisk. Men jag tänkte, att den hugger bara om den är pigg och alert. Efter ett par kast så tröttnade den på min irriterande fluga och simmade iväg. Efter några kast med en 5 cat caddis så hoppar en trekilos öring några meter till höger om mig. I samma ögonblick som Öringen fångar min uppmärksamhet så hugger en stor Harr på min fluga. Jag hinner naturligtvis inte kroka fisken. Det är ju så typiskt. Det blev en intensiv period på 10 minuter. Inget mer hände efter det.

Vacker Röding

27/10 Harrfiske med bröderna Olofsson

Vädret såg ut att vara mycket lämpligt för torrflugefiske. Så med kort varsel lyckades de tre småbarnspapporna från de mörka småländska skogarna få till ett ytterligare Harrpass. Nu skulle vi lyckas ordentligt och förhoppningsvis lyckas lura några Harrar. Men så blev tyvärr inte fallet. Vågorna var högre än vad vi hade trott och fiskarna lös med sin frånvaro. Dock fanns det lugna partier nära land. Dags för lite försiktigt vadande. Det verkade finnas mycket insekter på ytan, både smått och stort. Men ingen vakande fisk. Vi hade i och för sig sett en liten Harr vaka två gånger och därefter simmat vidare. Detta hände självklart när vi höll på att rigga våra spön etc etc. Vi gav upp vadandet och tog oss i land och gick mot ett ställe som lämpar sig för landfiske. Jag hade haft två hugg på en 5 cat caddis. Detta skedde på en icke vakande fisk, och första hugget var ytterst försiktigt, fisken mer eller mindre sög ner flugan. Jag gjorde mothugg, men fluglina och fluga kom farandes lite förtretligt tillbaka mot mig. Jag nystade ut linan och ut med flugan på samma ställe. Nu högg fisken mer rejält. Men men men, som så många andra gånger så fanns ingen fiske i andra änden när mothugget gjordes. En stund med kaffe och taktiksnack, så var det dags för det sista rycket. Solen började bli sugen på att gå ner. Det började så sakteliga lugna sig med vågorna och det blev lättare att se vaken. De var inte många och allt som ofta så försmädligt nära kastavstånd men ändå inte. En fisk vakade nära land. Jag fick ut flugan och tjoff så högg fisken. En stor Harr, som bara ville sitta på kroken några sekunder. Den slet sig och simmade iväg. Retligt värre. Skulle det bli någon mer chans. Christofer hade plockat isär sitt spö och vi började närma oss hemfärd. Johan hade fiskat ett stycke längre bort, men de få vaken som var, inträffade för långt ut. Nu hade Johan anlänt och kort senare fick jag syn på en vakande fisk nära land. Den fick självklart bli Johans. Ja nu ska man ju inte ta det för givet att Harren hugger, och dessutom en lyckad krokning på det. Johan fick snabbt ut sin myggimitation till fluga, perfekt i den tidigare vakringen. Fisken högg direkt. Men ingen känning. Johan gjorde ett nytt kast mot fisken, och den högg snabbare än kvickt. Nu var fisken krokad, och fisken kunde snabbt drillas iland, fotas och returneras tillbaka där den hör hemma. Johan jag är glad för din skull! Det rörde sig om knappa kvarten kvar innan det skulle bli becksvart, allt packades ihop och under den tiden hade fisken kommit igång mer ordentligt. Men de fiskarna ska vi allt lura nästa gång. Något som ska införskaffas till nästa säsong är en flytring. Då blir man inte så begränsad om fisken vakar för långt ut.