Fisketävling och mer Harr från Vättern (helgen V36 och V37)

Fisketävlingen: Superbågen Lysegöl Virserum

Efter min farmors begravning, så tog jag ett sent beslut på kvällen/natten att ställa klockan. För 9/9 var det årets fisketävling vid VSKF's Regnbågsgöl: Lysegöl. Tyvärr är det ett par år sedan jag sist var med. Klockan ringde 5.45 och jag lyckades ta mig ur sängen lite lagom sömndrucken. Vid 6.30 var jag på plats, och det var fullt med bilar. Och jag som trodde att jag var ute i god tid. Men icke. De bästa flugfiskeställena var givetvis upptagna. Så det fick bli att knata runt mot bortre viken. Där hade en brygga murknat. Men det gick att stå vid kanten. Just vid den viken kommer jag ihåg att jag fick tre fina regnbågar på bara någon halvtimme. Detta gjorde att det då var färdigfiskat. Så jag tog då bilen till bankomaten vid centrum för att ta ut pengar till ett nytt fiskekort. Det blev regnbågar till, sen gick bromsen till rullen sönder. Tilläggas ska göras att det var på spinnfiskets tid. Och stå och göra mothugg efter mothugg utan broms det blev för svårt.

Sist jag varvid viken hade jag inget lyckat fiske. Vädret för dagen var fint, och helt plötsligt gick startskottet. Valet föll på torrflugorna. Så jag prövade diverse torrflugor under första timmen, allt medan deltagare efter deltagare drillade regnbågar. En stor bjässe till regnbåge såg jag på håll ruse tvärs över sjön. Den var enorm. Det kan säkert ha varit den stora regnbågen på 8,5 kg som de satt i. Dessutom hade fisk över 6 kilo också satts ut. Allt jag hade mäktat med var att se en regnbåge gå upp mot min torrfluga. Men den vände precis under flugan. Att se klinkhammern guppa till efter skvalpet från den misstänksamma regnbågen, ja det gjorde att jag bytte till streamers. Jag knöt på ett ledat Matoukamonster orange och vit. Det blev snabbt åtstramning i linan, och en kamp kunde börja. Det är alltid en tacksamhet att se fisken glida ner i håven. Fisken var fet och fin, med fina fenor. Det dröjde inte länge innan det sög tag i flugan. Men lika snabbt som hugget var, lika snabbt släppte den. Vid streamerfiske och även spinnfiske brukar det gå att lura fisken igen. Annat brukar det vara med fisk som stuckit sig på en torrfluga. Jag gjorde ett nytt kast. Precis när jag ska dra upp flugan för ett nytt kast, så högg fisken igen. Och med allt för spänd  lina så small linan av. Allt jag hann att känna var en riktigt tung fisk. Som tur var, så hade jag en till fluga av samma sort i asken. Några nya kast, och en ny fisk beslutade sig för att tugga i sig streamern. Fisken gjorde några rusningar... den här fisken var också rejält stor. Nu stod den still och stångades, så jag tänkte att den samlade krafter, och då försökte jag drilla in den. Det skulle jag aldrig ha gjort, den snärtade till med huvudet under vattnet, och där försvann nästa fluga. Tafsspets på 0,20 kändes helt plötsligt fjuttigt. Snöpligt snöpligt. De resterande timmarna så var fisken mer svårtrugan. Och det verkade vara så för alla fiskare. Ett hugg till var allt jag kände. Sen ljöd slutropet.   Vid invägningen så landade min fisk på 2,4kg. "Ja, den fisken blir du trea på" fick jag höra. Det var helt oväntat, då jag visste att han som vann fick en fisk på 6,9kg och tvåan låg på 6,1kg. Så det var ett stort hopp till min fisk. Förvisso hade Albin Lord(Jo det var just han, hans far Tomas och Patrik som lärde mig flugfiska) fått en fisk på 4,5kg, men han avsade sig platsen då han låg bakom många av priserna. 

Iofs så kändes det lite konstigt att få ta emot pris när jag egentligen bara hade den fjärde tyngsta fisken. Men med tanke på den lite sämre fiskeplatsen, att jag fiskade bort en timme med torrflugor och att en del fiskade med boobyflugor så känns det lite mer rättvist. Men dock bara lite.

En trevlig dag, med fin och stor fisk och dessutom riktigt fint iordninggjort vid gölen. Det var riktigt trevligt att återkomma till modersklubben.

Taget runt 1960. Detta kort fanns i farmor och farfars gamla fotoalbum. Undrar hur stor Gäddan var?

I den här ån, har jag aldrig sett så lågt vatten. Hoppas bäcken repar sig.

Kvällstur på Vättern med Johan 16/9

Vädret skulle vara bra, yr.no och klart.se visade på sydlig vind - SO. Men vi stod och funderade en god stund. För någon sydlig vind var det då rakt inte. Den eländiga nordanvinden var minsann framme. Och sjön låg inte alls så där fin och stilla som vädertjänsterna hade lovat. Men vi gav oss ändå ut på den gropiga sjön. Nordanvind brukar sällan vara bra, och vakmässigt var det inte mycket att skryta med. Johan såg ett troligt vak i ögonvrån, samtidigt steg en Danica upp ur vågskvalpet några meter ifrån. Johan hade på en "Hellbeast the destroyer", och jag knöt nu på en "Graylinghammer of justice". Vi fortsatte blindfiska, då vi inte såg några vak. Min fluga sögs ner, och det var bra mycket mer tur än skicklighet att fisken blev krokad. En pigg Harr på 25-30cm fick syna håven. Lärdom av detta: Även i turbulent vågskvalp kan Harren gå upp och vaka försiktigt försiktigt. Johan hade också något hugg. Nu var det dags för kaffe. Jag hade precis lagt ut ett kast mot land och böjde mig fram mot Johan för att ta emot en kaffekopp. Självklart passat en Harr på att suga i sig den stora "Graylinghammern". Vet inte hur det gick till, men fisken satt kvar en stund, och måste således ha krokat sig själv. Tyvärr tappade jag den med spöet i ena handen och kaffekoppen i andra.

"En del brukar sluta fiska när det är fika" utbrast Johan. Kan inte annat än att hålla med. Urbota dumt att lägga ut ett kast när andra handen är upptagen med kaffe.

Mer inpå mörkrets inbrott, så kom en kort kort vakperiod igång(en lite vindpust satte stopp). Med försiktiga hugg efter våra "Graylinghammers". Flera gånger som flugan bara sögs ner. Vid ett sådant tillfälle lyckades jag kroka en Harr. Men tyvärr släppte den. Johan stack också ett par Harrar. En Harr, fyra tappade och några missade mothugg. Ganska bra med tanke på den usla Nordanvinden. 

Fantastiskt att i September, sitta och iaktta Danicor i både dun och spinnerstadiet, dessutom ett och annat vak (troligtvis) efter dessa. Sen dessutom kasta ut favoritflugan Danica-imitationen "Graylinghammer of justice" och Harren mer än gärna högg efter efter dessa. Ibland behövde inte flugan ligga länge innan Harren var framme. Ibland behövde flugan ligga lite längre. Kul kul kul! Och kul att även den mindre Harren ville ha Danicor.