Ålafiske med en twist

Nu skulle det bottenmetas och ålen skulle luras. Nedsjunkna i varsin stol satt Johan, Christofer och jag och spanade på våra riggade spön. River keepern Christofer (hans arbete kan jämföras med: River keeper Frank Sawyer) hade gjort ett hästjobb och trimmat till kanterna och platsen där vi brukar sitta. Christofer hade även monterat två specialgjorda spöhållare. För vanligt täljda grenar dög inte åt herrn. Fint ska det va.
Pling pling pling och det var dags att ta sig ur brassestolen och under bråkdelen av en sekund fundera på om jag skulle göra mothugget direkt eller vänta på fortsatt pinglande. Det blev direkt... och jag kände att det här var tyngre en vanligt när färnor och annat hugger. Var det den beryktade ålen som Johan för en månad sedan hade lyckats lura? Det gamla skitspöt från biltema fick jobba hårt. Nog är det en materialsport alltid. Ju närmre ytan fisken kom ju lättare blev det, men fortfarande kändes det att det var en stadig bit. Det var ingen Ål, det var den fridlysta Malen, Smålands landskapsdjur som hade tagit fiskbiten.

Svårt att inte vara glad efter en sådan fångst. Snabbt togs kortet så att Malen kunde få friheten tillbaka. Ursäkta att är mycket gräs på fisken. River keepern hade visst glömt att räfsa undan det trimmade gräset.
Funderingar dyker upp... Malen är ju fridlyst och riktat fiske efter denna är förbjudet. Enligt lag ska fisk som oavsiktligt fångas släppas tillbaka. Det jag funderar på är om det anses som fel att fota fisken som vi gjorde. Upp med fisken-fota-returnera. Detta gick väldigt fort. Glad att det fortfarande finns en och annan mal i Sverige.

Johan och Christofer. Med Christofers pannlampa så gör det inget att Johan glömde sin, och att min varken gör till eller från. En lyckad kväll, men dock ingen ål.